h1

En normkritisk förvaltning för Stockholm

10 augusti 2010

Ända sedan Yvonne Ruwaida skrev sin artikel om en normkritisk myndighet 2009 så har det förslaget använts för att förlöjliga Miljöpartiet. Det brukar räknas upp som ett knäppt förslag när man försöker påstå att vi är ett parti som kan föreslå precis vad som helst. Det har varit ett populärt grepp både på sajter som Nordisk.nu, Världen idag och för Göran Hägglund men även för skribenter som jag uppskattar, som Sakine Madon, Louise Persson och min vän Fredrik Westerlund.

Den liberala kritiken att staten inte kan förväntas lösa allting och att man särskilt inte kan inrätta en ny myndighet för varje problem man kommer på – kan jag förstå. Jag delar den frihetliga synen att positiva samhällsförändringar (nästan) alltid kommer från andra håll än staten; från tredje sektorn, företagare, forskning och eldsjälar. Jag delar också frustrationen över politiska slentrianlösningar – utredningar och myndigheter.

Men – jag delar också Yvonnes syn på att det behövs ett samlande organ för alla de skolor, arbetsplatser och föreningar som vill arbeta normkritiskt. Staten har en roll att tillgängliggöra och tillhandahålla möjligheter.

Normkritik handlar om att analysera vad som betraktas som ”normalt” och ifrågasätta vad det antagandet gör för maktförhållandena. Om det anses ”normalt” att vara man, hetero, vit, svenskspråkig, sekulariserad kristen utan funktionshinder på en arbetsplats – ja, då finns risken att verksamheten är anpassad för den minoriteten och alla vi andra får finna oss i att arbeta där på undantag.

Jag tror på att samla normkritiska verktyg på en myndighet med främjandeansvar och som kan sprida positiva exempel genom till exempel skolväsendet, fackrörelsen, föreningslivet, chefsorganisationer och andra myndigheter. Jag skulle då kunna tänka mig en ”grön myndighetsväxling” med liberalerna och stänga ner ett gäng andra myndigheter.

Men – nu kandiderar jag inte till varken riksdag eller regering som inrättar och tar hand om myndigheter. Och den skepsis jag har mot Yvonnes förslag är möjligen att det ligger på nationell nivå medan verksamheterna är väldigt vardagsnära.

Däremot tror jag definitivt att Stockholm – med vår stora blandning av människor, kulturer och identiteter som finns i staden särskilt behöver den här sortens center för normkritisk pedagogik.

Nu är sommaren över och det är dags att leverera fler vallöften inför kommunvalet i Stockholm.

Jag tänker arbeta för att Stockholm får ett samlande organ för främjandearbete inom lika rättigheter. Det kommer att handla om en förvaltning med ansvar för att samla upp positiva exempel på hur skolor, arbetsplatser och föreningar arbetar med normkritik och lika rättigheter – och sprida de vidare så att det blir lättillgängligt för rektorer, lärare, chefer, fackliga och föreningsaktiva att komma igång med ett arbete för lika rättigheter.

Jag kommer att utveckla tankarna kring hur man kan arbeta i Stockholm med de här frågorna på en föreläsning den 1 september kl 12 på Södertörns högskola, arrangerad av Gröna Studenter. Välkomna dit!

Annonser

One comment

  1. […] lösningar för missgynnade grupper, men det är en återvändsgränd. Bättre att använda normkritiken för att bygga ett samhälle med generella system som fungerar för alla – snarare än […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: