h1

HIV, moralism och politik

03 december 2010

Igår uppmärksammades World Aids Day på olika sätt runtom i världen. I Sverige firade vi med att upprätthålla två lagar som bygger på moralism snarare än vetenskap. Och som i värsta fall innebär att fler smittas av HIV och Aids.

Den första lagen är informationsplikten för HIV-positiva. Den innebär att man som HIV+ är man tvingad att berätta om sin status för sin(a) sexpartner(s). Det låter ju också som rimligt, ur ett moraliskt perspektiv. Jag skulle vilja att en eventuell sexpartner berättade om sin status innan vi hade sex.
Men det finns mycket som är känns moraliskt rätt som vi inte lagstiftar om. Till exempel att regelbundet gå och testa sig för könssjukdomar. Ingen lag. Eller att inte ha sex med andra om man kommit överens om att vara monogam. Ingen lag.

Problemet med lagen förklarades pedagogiskt på DN Debatt den 26 november av ordföringarna för RFSU och HIV Sverige, en professor i straffrätt och en överläkare:
”Den som lever med hiv (och vet om det) och har oskyddat sex med en annan person utan att informera om sin hivstatus kan riskera att bli åtalad – oavsett om hiv har överförts eller inte. Den som däremot inte har kännedom om sin hivstatus kan inte ställas till svars, vilket skulle kunna öka drivkraften för att inte testa sig – något som knappast är hivpolitikens syfte.”

En twitterkonversation med moderaten Martin Edgelius tycker jag blir väldigt belysande för moral kontra politik:
andwal: Nu vet jag att du är konservativ, men morallagar utan effekt? Why?
MartinEdgelius: I mina ögon så måste det vara kontrahenten som avgör om den är villig att ta risken el ej. Det är inte att stigmatisera.
andwal: Men det är en moralisk uppfattning. Och det finns inget stöd för att det minskar hiv-smitta.
Martin Edgelius: Det är alltså inte en moralisk fråga.
andwal: Jo. Delar den moralen – man bör informera partners om sin status. Men lagen är snarare kontraproduktiv.
Martin Edgelius: Och jag tror att lagen behövs. Agree to disagree?
andwal: Tro är en sak. Pragmatisk politik för smittskydd är en annan.
Martin Edgelius: Har inget med tro att göra. Min utgångspunkt är också smittskydd, samt det faktum att det är brottsligt att medvetet skada andra.
andwal: Skulle du ändra dig om jag bevisade att lagen inte hindrar smittospridning? Utan snarare fungerar kontraproduktivt?
Martin Edgelius: Nej, så du kan ge upp nu ;)

Jag tycker att konversationen är talande för att det spelar ingen roll för Martin om lagen är verksam eller inte. Det viktiga är att människor som är HIV+ ska ha huvudansvaret för att HIV-smittan inte ska spridas vidare via sex. Och alltså inte vara ett åtagande för alla som ägnar sig åt sex med nya partners.

Den andra frågan är frågan om sprututbyte. Principer om harm reduction är mer eller mindre ifrågasatt i alla partier, men alla partier i Stockholm – utom Moderaterna – är överens om att i frågan om sprututbyte för missbrukare så överväger fördelarna nackdelarna.

Därför blir det förkastligt när Moderaterna lyckats övertala de mer pragmatiska partierna i Alliansen – Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna (jag upprepar, Kristdemokraterna!) om att förhala frågan om sprututbyte i Stockholm. En av våra gröna gruppledare, Stefan Nilsson, skrev på DN Stockholmsdebatt i frågan:
”Vi hyser inte längre någon förhoppning att Moderaterna eller socialborgarrådet kommer att ändra uppfattning i frågan. I denna fråga är det visserligen synd – men vi politiker behöver inte vara överens om allt. Däremot måste vi alltid, alltid, respektera den demokratiska ordningen. Det finns en demokratisk blocköverskridande majoritet som är för sprututbyte i Stockholm. Inget parti, inte ens Moderaterna, äger vetorätt.

Det handlar alltså inte om ifall Stockholm ska ha ett sprututbytesprogram, utan om när. För varje dag, vecka och år ytterligare som Moderaterna försätter förhala frågan så utsätts missbrukande stockholmare för onödiga och livsfarliga risker.”

Debatten om sprututbyte kretsar också ofta kring de moraliska argumenten om hur dåligt det är att det finns missbrukare. Men.

Pragmatiska politiker måste våga ta beslut som pragmatiskt minskar spridningen av HIV och Aids. Även om det är pedagogiskt svårt att förklara ur ett moraliskt perspektiv. Det gäller i högsta grad sprututbyte och informationsplikten.

Tidigare om HIV: du eller jag kan vara ”HIV-mannen” (2007), låt oss tala om HIV (2008).

Fler i nutid: Sanna Rayman (SvD), Helena Sandklef, Felix König, Bengt Held

Annonser

5 kommentarer

  1. Jag tycker att ditt resonemang är felaktigt.

    Av två skäl:
    1.
    Var och en har enligt lag upplysningsplikt för alla allmänfarliga sjukdomar. Detta gäller inte bara HIV/Aids utan alla sjukdomar med potentiellt dödlig utgång. Det finns ingen anledning att undanta HIV från lagen. Det brukar ofta påpekas att HIV/Aids ska likställas med andra sjukdomar, och att sjukdomen inte skall betraktas annorlunda bara för att den ofta överförts sexuellt. Ett sånt resonemang måste bygga på konsekvens.

    2.
    Man måste också kunna skilja vilken effekt lagen har i dagens situation, och en situation utan en lag.

    Även om lagen inte ”tycks ha effekt” så vet vi inte hur många som hindrats från smitta genom lagen. Där har vi ett slags ”positivt mörkeltal”.

    Om en smitta får större spriding i en riskgrupp, riskerar den också att eskalera mycket snabbt, om ingen anmälningsplikt finns.

    Man kan alltså inte stirra sig blind på lagens effekter idag, utan man måste se till vilka förebyggande och osynliga effekter den har.


    • Jag tycker att det är obehagligt med resonemang om att vi inte har någon aning om huruvida lagen lyckats – och därför ska den vara kvar. När det snarare finns belägg för att lagen är kontraproduktiv. Det är därför jag tycker att det blir tydligt att diskussionen handlar om moral snarare än att effektivt hindra smittospridning. Läs gärna Ulrika Westerlunds och Christian Möllerups krönika på Dagens Arena: http://dagensarena.se/debatt/ulrika-westerlund-”hiv-diskussionen-i-sverige-ar-pa-en-infantil-niva”


  2. En liten rättelse: ska stå ”upplysningsplikt” också i andra delen..


  3. […] Läs Anders Wallners skarpa blogginlägg här. […]


  4. Stort tack för att du länkar till schyssta artiklar, Anders! :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: