h1

Om Afghanistan och ”partipiskan”

15 december 2010

Idag skriver fyra av MP:s riksdagsledamöter på DN Debatt om den svenska närvaron i Afghanistan och meddelar att de inte stödjer partiets linje i frågan utan tänker rösta på Vänsterpartiets motion.

Jag tycker att det är bra att ledamöter – i alla partier – ibland inte röstar som partilinjen. Det är för mig inte ”kaos” eller ”oreda” utan ett bevis på att den representativa demokratin fungerar. Jan, Annika, Jabar och Valter är invalda i första hand som miljöpartister, inte som Miljöpartiet. Om de – utifrån sin ideologiska kompass – kommer fram till att Vänsterpartiets motion ligger mer i linje med MP:s

Problematiken uppstår förstår i att partiet slutit en kompromiss med regeringen och Socialdemokraterna, för att skapa en bred enighet i frågan i riksdagen. Det är svårt för ett parti att sluta uppgörelser om ens ledamöter därefter inte röstar i enlighet med uppgörelsen. Men i det här fallet – när uppgörelsen inte hotas av att fyra ledamöter har en avvikande åsikt – tycker jag inte att det är ett problem.

Jag reagerar dock på två saker i den här historien:

– Ledamöterna använder ordet ”partipiska” istället för ”partilinje”: ”Vi hoppas att fler riksdagsledamöter denna dag kommer att låta samvetet gå före partipiskan.” Det tycker jag är synd. Nu har jag inte varit med på riksdagsgruppsmötet som behandlade Afghanistan-frågan, men jag har svårt att tänka mig att ledningen ville tvinga folk att rösta enligt partilinjen. Om så var fallet förstår jag inte varför det framstår i artikeln? Att gå mot partilinjen ibland är bara bra och inte provocerande för mig. Men att som partiledning tvinga in ledamöter att rösta mot sin övertygelse – det skulle vara provocerande för mig.

– MP:s ständiga opponent Birger Schlaug hyllar ledamöterna i sin blogg, då han delar deras uppfattning att Vänsterpartiets motion är närmare grön ideologi än uppgörelsen med regeringen och S. Men han nöjer sig inte med att ge de fyra ledamöterna beröm, utan han ska också ge sig på resten av riksdagsgruppen för att de ”väljer att stödja Peter och Marias linje”. Det tycker jag tyder på en märklig syn på de andra 21 ledamöterna i riksdagsgruppen. Menar Birger att de är helt kompasslösa och saknar förmåga till eget ställningstagande? Jag tror tvärtom att resten av gruppen tycker att det är bättre att rösta på den uppgörelsen med regeringen än på V:s motion. Att påstå att de blivit inlurade i ett ställningstagande (istället för att bemöta dem i sak) är att håna deras politiska engagemang. Det tycker jag är ovärdigt ett tidigare språkrör.

Annonser

8 kommentarer

  1. Partipiska är kanske ändå ett bättre uttryck, då det känns som om riksdagsgruppens majoritet är den som bryter mot partilinjen.


    • Alla uppgörelser man gör med andra partier innebär förstås att man inte röstar på exakt sin partilinje. I gengäld får man igenom sin politik. Riksdagsgruppen hade kunnat skriva en egen reservation och få den nedröstad, precis som Vänsterpartiets kommer att bli. Istället valde 21 personer att skriva ihop sig med regeringen och S för att mildre Sveriges linje och göra den mer grön. De som inte ville ställa upp på uppgörelsen röstade på Vänsterpartiet. Jag har fortfarande inte hört något om att de piskats till att göra annorlunda. Har du?


      • För mig är ordet ”partipiska” ett sätt att utrycka att personer tvingas frångå sin egen uppfattning på grund av partilojalitet. Företeelsen är säkert motiverad i många fall, eftersom det parlamentariska systemet är uppbyggt på partier, men jag ser ingen anledning för MP att låtsas ha en annan policy än andra partier. För mig är det ett grovt övertramp av MP att ge grönt ljus åt fortatt militär lösningstaktik.


  2. Att inte kunna läsa innantill och skriva felaktiga citat är ovärdigt en språkrörssekreterare. Birger skriver inte om hela riksdagsgruppen/21 pers utan om ”de som än så länge omtalats som eventuellt nya språkrör”. Birger ovärdig? Om Maria och Peter hade en bråkdel av Birgers ryggrad och värdighet hade vi fortfarande haft en grönt parti i Sverige idag.


    • Hej Susanne! Birger skriver att de här fyra ledamöterna ”tar grön ideologi på allvar och röstar emot uppgörelsen.” Jag tolkar det som att Schlaug menar att de övriga 21 inte tar grön ideologi på allvar utan ”stödjer” en annan (grå?) linje. Jag har faktiskt väldigt svårt att se att man kan tolka inlägget på något annat sätt.


  3. Hej Anders,
    Tack för synpunkter på vår artikel! Du har nog rätt i att ”partilinje” egentligen vore ett korrektare uttryck än ”partipiska” i ett parti som vårt där det är högt i tak (jag har i alla fall i denna fråga inte märkt av några piskrapp). Dock blir det, tycker jag, lite självförhärligande att hävda att andra – men inte vi – tänker i takt till följd av att partipiskor dansar på ledamöternas ryggar; även om det kanske i viss mån verkligen förhåller sig så bör en statsvetare, eller åtminstone någon mindre jävig person än en miljöpartistisk riksdagsledamot, slå fast detta.

    Vad gäller Afghanistanfrågan är jag helt övertygad om att såväl denna som tidigare omröstningar skulle fått ett helt annat utfall om inte S haft en så välutvecklad partipiskekultur. Stora delar av deras utrikespolitiska kompetens gör i själva verket samma analys som vi i vår artikel. Har svårt att tro att exempelvis ingen enda av deras 107 ledamöter inte skulle ha påverkats djupt av en så övertygande bok som ”Vägen ut ur Afghanistan” av Pierre Schori, som har varit kabinettssekreterare på UD, biståndsminister(S), FN-ambassadör mm. För ett snabbt trupptillbakadragande från Afghanistan står vidare socialdemokraternas tidigare nedrustningsambassadör Maj-Britt Theorin, hela ledarredaktionen för Aftonbladet, tidigare försvarsminister och riksdagens talman Tage G Petersson, Anders Ferm (en av Olof Palmes närmaste utrikespolitiska rådgivare), Broderskaparnas ordförande Peter Weiderud och en lång rad andra opinion(s)bildare. Men inte en enda ur den hundrahövdade rik(s)dagsgruppen… kanske inte så konstigt att så ytterst få nya spännande idéer spirar i denna lydiga församling.
    mvh Valter


    • Tack för din kommentar, Valter! Jag delar din uppfattning att en stark partipiskekultur hämmar idéutveckling och hoppas att en sådan inte får fäste i MP.


  4. Jag tycker alla ska läsa Birgers blogg och själva se att det som Anders skriver om inlägget är rena lögner som bara kan ha ett enda syfte. Att misskreditera en grön person som inte ställer upp på partiledningens linje.
    http://schlaug.blogspot.com/2010/12/miljopartister-fronderar-mot-mp.html.

    Där står ingenting om övriga riksdagsgruppen eller:
    – Att några tänker själv och att andra inte gör det
    – Att några är kompasslösa
    – Att några blivit inlurade i ett ställningstagande

    Trots det hävdar Anders att Birger hånar dem genom att påstå just dessa saker om övriga riksdagsgruppen.

    Väldigt lågt och pinsamt att det kommer från en språkrörssekreterare. Det indikerar för mig en kultur som ligger väldigt nära partipiska.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: