h1

Språkrörskandidat Fridolin

04 januari 2011

Den 16 december skrev Gustav Fridolin artikeln Jag vill bli forward i det gröna laget på Expressen Sidan 4 om att han ställer upp i valet till språkrör. Hans kandidatur var dock vid det här laget väntad av de flesta.

MP Medis09

I ett ordmoln för Gustavs text blir det väldigt många ord. (Vilket kanske är symptomatiskt för en politiker?) Men några ord som sticker ut i molnet är politik, tid, skolan, tror, talar och miljöhjältar.

Wordle: Gustav Fridolin

Gustavs text kretsar kring människor. Vi får träffa skånska vardagshjältar som en vän i SEKO-jacka som jobbar vid järnvägen, en familjeföretagare i slips som ställer om företaget till grönt och en stor grupp människor som av olika anledningar engagerat sig mot Shells planer på att exploatera på Österlen.

Gustav fortsätter sedan att skriva ett stycke om framtidstro – ett ord som jag gillar när våra språkrörskandidater använder. Där har nämligen ett grönt parti en viktig funktion – att skapa framtidstro på ett nytt politiskt projekt. Den gröna rörelsen och den gröna politiken. Alla relevanta reportage och avhandlingar jag läst om högerpopulistiska och främlingsfientliga partiers framgångar vittnar om bristen på framtidstro som rot till problemet. Det är människor utan framtidstro som engagerar sig och det är människor utan framtidstro som röstar på högerpopulister. För oss är det inget alternativ att anpassa vår retorik i hopp om att några väljare ska gå från ett främlingsfientligt parti och till oss. Vi ser vår roll som något helt annat – och mycket större.

Därefter listar Gustav politiska reformer där han är mer konkret utifrån när regeringen medvetet gjort val som tar oss längre bort från den gröna visionen. Framför allt formulerar också snyggt varför klimat och miljö är ett område som inte kan förminskas enligt liberala principer om att alla kan göra rätt för sig och möjligen straffas när man gör fel: När vi så står inför vår största utmaning någonsin – klimathotet – finns det de som vill förvandla det till en fråga om att ha råd att välja rätt. Om att vi var och en ska köpa oss glorian som miljöhjälte. Men hur jag än försöker kan jag inte använda jobbskatteavdraget till att lägga min egen tågräls.”

Jag tror inte de exempel som Gustav inleder med är slumpvist valda: en fackligt aktiv, en entreprenör och ett folkinitiativ som engagerar sig mot ett storföretag. Jag tror att Gustav vill att Miljöpartiet ska närma sig de här grupperna: facken, småföretagarna och folkrörelserna. Det välkomnar jag varmt.

Men om jag ska rikta något frågetecken mot Gustav så saknar jag, i den här texten, lite mer konkretioner om hur vi, som (fortfarande) relativt litet parti ska lyckas med det? Att både bedriva parlamentariskt arbete, kampanja/kommunicera och dessutom aktivt nå ut till grupper som traditionellt sett inte sett oss som en naturlig samtalspart – hur bygger man en sådan organisation? Och vad är språkrörens roll i det arbetet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: