h1

Språkrörskandidat Pihlstrand-Trulp

13 januari 2011

Joakim Pihlstrand-Trulp kom ut som kandidat i DN den 27/12 och har sedan dess författat fyra blogginlägg för att sammanfatta sin kandidatur (det senaste igår) Det är den i särklass längsta kandidatpresentationen (hittills), så min analys blir mer koncentrerad.

Joakim Pihlstrand-Trulp

Längden gör också att ordmolnet blir lite svårtolkat: Miljöpartiet, andra, språkrör, gröna, behöver, också.

Wordle: Pihlstrand-Trulp

Joakims första text tar avstamp i hens fyraåriga avbrott från partipolitiken. Hen har aldrig tvivlat på sin ideologiska hemvist, men däremot haft en misstro mot det partipolitiska systemet. Hen säger sig ha lärt sig det politiska ”spelet”, men inte velat spela det. Hen är väldigt kritisk till hur partiet utvecklats under åren och menar att vi fått en realpolitisk ”slagsida” och skyfflat undan stora delar av vår politik. Hen vill se ett parti som bygger på 70% idealism och 30% realpolitik – inte tvärtom: ”Miljöpartiets parlamentariska roll är viktig, men underordnad det viktigare arbetet med att medvetandegöra människor.” Hen är kritisk till de kompromisser som Miljöpartiet gjort i samarbetet med socialdemokratin, inte bara inom de rödgröna utan även i samarbetet med tidigare s-regeringar.

Joakim har valt att kandidera bland annat för att det av principskäl ska finnas fler än en kandidat (till manligt språkrör). Hen menar också att det är grönt att välja språkrör som inte redan har tunga politiska uppdrag (som riksdagsplats) och även att välja personer som inte redan har starka mediala plattform. Hen gör också en poäng av att två av våra mest framträdande språkrör, Birger Schlaug och Maria Wetterstrand inte var självskrivna som språkrör när de valdes, men växte med uppgiften.

Joakim listar och kommenterar de frågor hen ser som mest angelägna att driva som språkrör. De förefaller vara till viss del i fallande skala:
– Grön ekonomi (kretsloppstänkande, skatteväxling)
– Tillväxt, konsumtion och social rättvisa (välfärdsmått, social rättvisa, ändrad livsstil)
– Arbetstidsförkortning och livskvalitet (ta ut teknisk effektivisering i sänkt arbetstid)
– Miljö (resurshushållning, försiktighetsprincipen)
Och därefter räknar hen upp energi, klimathot, mat och livsrespekt, demokrati, media och reklam, antidiskriminering, integration och flyktingpolitik.

Joakim trycker på att språkrörens kompass är partiprogrammet. Hen vill se ärlighet som en politisk strategi, alltid stå för partiprogrammets skrivningar (underförstått att språkrören idag inte gör det?) – och vill inte se ökade väljarsympatier och medlemsantal som mål i sig. Partiet ska ha som syfte att med inom- och utomparlamentariska metoder få en grön omställning. Hen avslutar med att trycka på samspelet med gräsrotsmedlemmar som centralt.

Något som varit gemensamt för samtliga tidigare språkrörskandidater jag har skrivit om är kärleken till både politiken och partiet. Här sticker Joakim ut. Hen uttrycker en stark kärlek till ideologi och partiprogram men de gånger i texterna som hen uttrycker sig om partiet är det i kritiska ordalag. När jag läser igenom Joakims text känner jag igen några resonemang som miljöpartister använde i högre grad när jag gick med i partiet, i början av 00-talet, och mer sällan idag. Hen återkommer till det nuvarande partiprogrammet många gånger, men det skrevs ju innan drygt hälften av våra nuvarande medlemmar gick med. Min fråga till Joakim är nog vad hen anser vara det bästa med partiet i sig idag – och hur hen skulle se på en situation därgräsrötterna röstar ‘fel’, ur hens ideologiska synsätt?

Annonser

5 kommentarer

  1. Tack för dina frågor.

    Till att börja med så har jag fått uppfattningen att något av det första som intresserade personer rekommenderas att läsa är just partiprogrammet. Så arbetade jag när jag var aktiv 2001-2006, och så har jag hört många andra göra. Möjligen har det nu svängt till att vara valplattformen istället, men det vet jag inget om och det är också upp till var och en som har kontakt med intresserade.

    Det är alltså inte omöjligt att många av de nya medlemmarna valt att gå med i Miljöpartiet just med anledning av det starka och visionerande partiprogrammet.

    Det bästa med Miljöpartiet idag anser jag vara den gröna grunden, och då representerad av partiets samtliga medlemmar (ja, där alla ingår, även förtroendevalda på alla nivåer). Det anser jag vara vårt i särklass starkaste verktyg för att få stöd för vår politik.

    Som jag skrev i bloggen så ser jag det som positivt att Miljöpartiet är mer accepterat idag, men negativt att det nog har kostat på för mycket när det gäller kärnvärden. Det är tyvärr Miljöpartiet som närmat sig etablissemanget och inte tvärtom, vilket väl bör vara uppenbart för de allra flesta.

    Hypotetiskt skulle vi kunna vara ett 25 %-parti idag om vi skippat blockpolitiken och vågat vara mer ärliga med vad vi står för utifrån partiprogram och grön ideologi (exempel på frågor kan vara arbetstidsförkortning, basinkomst, fokus på även andra miljöfrågor än klimathotet, militärmakt, yttrandefrihet o.s.v.). Så ser nämligen världsutvecklingen ut idag, att många känner intuitivt att något är väldigt fel och trots fler prylar så mår vi bara sämre. Här kan vi fånga upp och initiera mental frigörelse.

    Jag anser alltså att vi har tillåtit en för stor grad av indefiniering, vilket går ut över vår faktiska möjlighet att påverka. Makten i sig själv är ointressant, utan det är hur den kan användas till samhällsförbättring som är relevant. Just här går nog perspektiven ordentligt isär, vilket jag är medveten om. Många argumenterar att vi tagit oss in och påverkar som bara den. Andra tittar på vad vi uppnår i praktiken och skakar på huvudena.

    Jag tycker inte att det är något problem med att tycka olika. I samtalet föds tanken och det är något av det viktigaste vi har, samtalet. Det innebär möjlighet till perspektivisering, lyssnande och förståelse. Om gräsrötter röstar ”fel” utifrån vad jag tycker, så är jag helt bekväm med det såtillvida att processen varit schysst. Själva oliktänkandet har jag inga som helst invändningar mot.

    Något av det jag däremot verkligen vänder mig mot (och starkt vände mig mot även tidigare period då jag var medlem) i dagens politiska verklighet är hur mycket som det ordnas och tricksas med under ytan (t.ex. omröstningar som är färdiga och tillrättalagda redan innan de sker), eller vilken roll manipulation och direkta eller indirekta lögner får spela. Jag tror inte att vi gröna behöver sådant, då vi kan bli mycket starkare och bättre utan att behöva spela ”klassisk politik”.

    Det här är blev en liten del av mina visioner som också bör inrymma ett ok svar på dina två frågor.


    • Tack för ditt svar Joakim!


  2. Hej Joackim läste ditt debattinlägg på Aftonbladet Debatt idag och fick en kick rakt in i solar plexus, äntligen en som tänker precis som jag, en som har samma visioner som jag haft i många år nu. En som precis som jag önskade att MP går tillbaka till sina rötter och visioner som de hade från början. Tror vi är många som tänker och känner som dig Joakim. Tror precis som dig att MP skulle vinna på att stå starkare själva och för sina ideal. Det har tagit tid att vinna människor, men tider ligger för oss visionärer nu. Go for it Joakim


  3. […] var i mina kommentarer till Joakim Pihlstrand-Trulps kandidatur som jag funderade. Om ett språkrör har en tolkning av partiprogrammet som strider med en […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: