Archive for the ‘politiskt’ Category

h1

Vems ambitioner styr staden?

13 september 2011

Jag befinner mig idag på Klimatpaktskonferens med många företagare som är engagerade i klimat- och miljöfrågor och ansvariga Stockholmspolitiker som Ulla Hamilton (M) och Per Ankersjö (C).

Hamilton invigde dagen och pratade bland annat om infrastrukturfrågorna. På det stora hela bra, Moderaternas insikt de senaste åren om att även kollektivtrafik behövs är ett stort steg framåt för M (även om man hoppas att denna inställning i högre grad smittar av sig på infrastrukturbudgeten). Men jag blev förvånad när hon nämner sin målsättning om att andelen Stockholmare som nyttjar kollektivtrafik ska ha fortsatt samma proportioner även när Stockholm växer.

Det förvånar mig, då andra (högre) ambitioner lyfts i det nya förslaget till miljöprogram som Ankersjö senare pratade om. Miljöprogram som ska beslutas om i kommunfullmäktige i december och det finns anledning att återkomma till förbättringspotential i det. Men bland annat nämner Ankersjö en ambition om 10% energieffektivisering.

På konferensen lyfte dock många av de engagerade näringslivsföreträdarna att de själva lyckats effektivisera sin energianvändning med mellan 20 och 60 procent under ganska kort tid. Då framstår Centerpartiets och Alliansens ambitioner för mandatperioden ganska klena.

Men min undran efter konferensen blir framför allt vems ambitioner som ska styra staden? Är det Moderaternas blygsamma, Centerpartiets hyfsade eller det gröna näringslivets högre ambitioner?

För mig som grön politiker är det självklart att politiken ska gå före i omställningen och utforma styrmedel för att näringslivet och allmänheten ska kunna utvecklas och veta förutsättningarna för åren som kommer. Jag blir lite förvånad att Alliansen inte ens verkar gå i takt.

h1

Speldosan juni 2011

30 juni 2011

Trogna följare börjar nog kunna konceptet. Jag ägnar mig åt nyårslöftet att hålla mig uppdaterad på musik, lyssnar på så mycket jag hinner, plockar ut tio fredagspeppiga låtar för twitter och facebook varje vecka och samlar månadens starkaste låtar i månadsskiftet. Juni månad är förstås inget undantag från regeln att det är alldeles för mycket för att ge rättvisa i ett fåtal låtar. Missa inte att det går att följa hela spellistan växa fram, om du följer juli-listan på spotify.

1. Hits Me Like A Rock – CSS feat. Bobbie Gillespie (2011)
En smällkaramell i popglädje och en låt man vill gå i takt till en solig dag. Det var tight i toppen den här månaden, men med tanke på vilken månad listan ska spegla så blev valet till slut självklart. Varje sommarlåt behöver ett ”oh oh”

2. If She Was Away – Rebecca & Fiona (2011)
Rebecca & Fiona går från klarhet till klarhet och är det här halvårets mest intressanta svenska artister. De släpper egen musik, remixar och gästar – och höjer – andras låtar och dessutom dj:ar de ju flitigt runtom i landet. Innovativa musikentreprenörer!

3. Allt grönt – Timbuktu (2011)
Nya Timbuk-skivan innehåller några guldkorn, bland annat den här hyllningen till känslan när det vänder; det som oftast kommer efter att ”botten is nådd” och livet är fantastiskt igen. Och man bara har det skönt. Den känslan.

4. Who Wants To Die Alone – The Moniker (2011)
En av årets hittills starkaste ballader gömde sig på The Monikers debutalbum. Snyggt pennad klassisk svensk pop med snygga effekter och smäktande sång.

5. Lovely Day – Jill Scott (2011)
Jag försöker hålla antalet covers lågt på listan, för att släppa fram ny musik men när en av våra största soulröster ger nytt liv åt en av mina absoluta favoritlåtar är det svårt att inte släppa in Jill Scott på topp fem.

6. Say Hello – SOL Stat & Orchestra Live (2011)
En systerlåt till januaris ”Hello” med X, och (nästan) lika genial. Skönt gung, sommarkänsla och framför allt orkesterfeeling med instrument som man sällan får höra i popsvängen.

7. Like A Fading Rainbow – Jenny Wilson (2011)
Jenny Wilson var min favorit till nya säsongen av Så Mycket Bättre. Dels är hon en av Sveriges mest intressanta sångerskor och dels har hon och The Knife några pärlor som hade varit kul att få lyftas upp. Det här är det starkaste spåret på nya skivan.

8. Love You Like A Love Song – Selena Gomez & The Scene (2011)
Jag har försökt att inte falla för det här, men det är svårt… Gomez är en amerikansk tonårspopdrottning, känd från Disney channel, som till sin debutplatta får låtar pennade av Britney Spears. Frågan är om det inte blir uppenbart att Gomez nu tar över stafettpinnen i genren. Skön närvaro i rösten och alla som använder ord som ”repeat” på det här sättet förtjänar uppmärksamhet.

9. Lighters – Bad Meets Evil feat. Bruno Mars (2011)
En låt som påminner om storslagna samarbeten mellan Eminem (som utgör halva Bad Meets Evil) och Rihanna eller Dido, men den här gången är det Bruno Mars som står för den smäktande refrängen. Tycker att det funkar nästan lika bra.

10. Gone In A Flash – Eva & The Heartmaker (2011)
Sval och självsäker popduo – och gift par – från grannlandet i väst med skön 80-talsflirtig melodiös pop.

11. Brighter Than The Sun – Colbie Caillat (2011)
12. Stationen – Ison & Fille feat. Stor & Aleks (2011)
13. Together – Patrick Wolf (2011)
14. Watch the world go by – Johan Agebjörn & Le Prix (2011)
15. Cho Cha – Teddybears feat. Cee Lo & B52’s (2011)
16. Experimenting with Rugs – Florrie (2011)
17. Intim [Sanningen] – Linda (2011)
18. Ingen som – Mina vänner (2011)
19. Jet Lag – Simple Plan feat. Natasha Bedingfield (2011)
20. Ingenting står över mig – Norlie & KKV (2011)

Du hittar dessa 20 och resten av 2011 års bästa låtar i den här Spotifylistan. Ett gäng remixar av samma låtar till festen finns här.

h1

Från Göteborg 2001 till Anders 2011

14 juni 2011

Idag är det tio år sedan min värld vändes upp och ner för första gången.

Jag var nyss fyllda 18 år och vi var ett gäng som hade startat en lokalavdelning för Attac i Hudiksvall. Attac var en modern folkrörelse där unga som gamla, oavsett politisk inriktning samlades i tron på en annan värld. Jag gick med för mitt engagemang i globaliseringsfrågor; som skuldavskrivning för de fattigaste länderna, Tobinskatt för att reglera valutaspekulation och som finansiering till fattigdomsbekämpning och fair trade. (Jag var aldrig mot globalisering, som vissa försöker skriva historien utifrån).

Vi hörde talas om EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001 och den folkfest för demokrati som skulle hållas samtidigt. En hel tältby med seminarier, panelsamtal och workshop. Tre stora demonstrationer med tusentals människor. Alla skulle dit; fältbiologer, fackförbund, solidaritetsorganisationer, politiska partier, minoritetsgrupper, hundratals NGOs… Samorganisationen Gbg01 bestod av 80 organisationer som samarbetade för att ”organisera folkliga ickevåldsaktiviteter” i samband toppmötet.

Vi var inte naiva i bemärkelsen att vi trodde att det inte fanns en risk att det skulle förekomma våld i Göteborg. Det hade blivit våldsamma konfrontationer på flera toppmöten innan Göteborg. Vi bjöd in ett ickevåldsnätverk till Hudiksvall för att vi skulle få lära oss hur man hanterar och tar sig ur våldsamma situationer. Min bild var att det i vissa fall förekommit övervåld från poliser på tidigare toppmöten (redan då fanns virala bilder och filmer), men att det var i situationer där även demonstranten uppträtt hotfullt och aggressivt. Jag och mina vänner hade alltså inget ont att förvänta oss. Där var vi naiva.

Det som sedan följde var tre dagar av omvärldsförändring för mig och mina vänner. Det dröjde veckor, månader, kanske år innan vi hade landat i hur vi förändrats som människor efter Gbg01.

Det första som hände var att polisen spärrade av den skola som vi bodde på med containrar, ljög för oss och uppträdde nonchalant, trots att vi gjorde allt för att vara medgörliga och försökte upprätta en dialog mellan polisen och de många rädda och arga ungdomarna som bodde på skolan. När stämningen på skolan började bli hotfull var det en handfull av oss som släpptes ut efter att ha blivit visiterade. Där stod vi på en gata i Göteborg, en stad jag knappt besökt, visste inte var vi skulle ta vägen eller varför vi behandlades så illa av polisen.

Jag minns de stora böljande folkfesterna till demonstrationer som vi gick i. Tusentals människor som dansade, ropade och demonstrerade utifrån ickevåldsprinciper.

Men det jag också minns är förstås våldet och brutaliteten. När vi försökt stoppa en tysk från att slå sönder ett skyltfönster – och lyckades – bara för att bli bortjagade av en polis med häst. När min då 17åriga vän fick batongslag över armen när han gick över en bro för att att sig bort från våldet uppemot avenyn. Som när en polis skällde ut oss för att vi frågade efter den säkraste vägen till skolan där vi bodde.

Men jag minns också den märkliga mediebild som började målas upp för alla som inte var i Göteborg. Mina föräldrar ringde oroade för att det var fullt krig i hela staden, när vi satt och hade picknick och lyssnade på ett tältseminarium om jordbrukspolitik i solen. För våldet var inte konstant.

Våldet var koncentrerat till vissa tillfällen.
– Ovan nämnda avspärrning av Hvitfeldska slutade efter många timmars inspärrning och ryktesspridning om vad polisens syfte med aktionen var med kravaller.
– Den antikapitalistiska marschen som efter polisinsats ledde till förstörelsen av Avenyn. När folkmassan sprang ner mot avenyn så avvek dock polisen och lät vandalerna härja fritt med skyltfönster och busskurer i 20 minuter.
– Och så Reclaim the streets som efter polisinsats och nazistbråk spårade ut i kravaller.

Dessutom gjorde polisen två andra insatser mot en fredlig manifestation på Järntorget och nationella insatsstyrkan stormade Schillerska gymnasiet där de brutalt gav sig på sovande människor, bland annat
min tremänning Jenny. Vid de tillfällena var det dock bara polisen som använde våld och de har inte blivit lika uppmärksammade som bilderna från de tre övre händelserna.

Jag kan vara tydlig: Jag är emot allt användannde av våld (förutom direkt självförsvar). Jag försvarar inte de som kastar gatsten mot poliser eller smällare och raketer mot polishästar och -hundar. Jag har ingen förståelse för hur man slår sönder skyltfönster eller gatukurer. Jag ställer mig inte bakom att man välter och slår sönder polisbilar. Jag kan verkligen sätta mig in i skräcken den enskilda polisen känner i en pressad situation som de tre kravallerna i Göteborg var.

MEN – mina ståndpunkter både direkt efter Göteborg och idag är i mångt och mycket samma.

* Svensk polis måste ha förmågan att hantera upp till 200 våldsverkare under en hel helgs toppmöte. Att den svenska poliskåren inte förmår att skydda toppmötet, staden och dess invånare och de fredliga demonstranterna mot dessa få våldsverkare är helt oacceptabelt. I Göteborg prioriterade man att skydda toppmötet och lämnade staden, dess invånare och oss fredliga demonstranter att skydda oss själva. Dessutom var det många helt oskyldiga människor som inte bara lämnades utan skydd – utan dessutom blev utsatta för våld av poliser. Det måste alltid vara helt oacceptabelt.

* Samhället måste ha högre förväntningar på en enskild polis i en pressad situation som en pressad ung demonstrant i samma situation. Ibland uttrycks sympatier för polisens övervåld med argument som att ”det var ju en svår situation”. Det argumentet skulle man lika gärna kunna använda mot dem som kastade sten mot poliser. Det är möjligen en förklaringsmodell – men den kan inte accepteras. Och särskilt inte av den yrkeskår vi ger våldsmonopol.

* ”Guilt by association” är inte en giltig argumentation för människor i våldsamma situationer. Lika lite som barnfamiljen på fotboll är ansvariga för huliganvåldet är en fredlig demonstrant ansvarig för våld i samband med demonstrationer.

I flera år efter Göteborgsmötet tyckte jag att det var obehagligt att höra polissirener. Det signalerade för mig fara snarare än trygghet. Mitt förtroende för staten, polisen och rättsväsendet sjönk i botten. Varje ung människa som förlorar sitt förtroende för rättssamhället är en stor förlust för samhället.

Idag, 2011, har många av såren läkt. Jag är fortfarane politiskt engagerad. Men – jag är fortfarande orolig för hur svensk polis skulle hantera en liknande situation igen. Jag tyckte aldrig att polisledningen uttryckte någon medvetenhet om sin egen roll i vad som gick fel i Göteborg.

Fler: Elin Grelsson, Aftonbladet

h1

Ett öppnare Stockholm

26 maj 2011

På veckans styrelsemöte med Stockholm Business Region avgjorde det ekonomiska stöd som Stockholm bidrar med till Föreningen Stockholm Pride för 2011 års Pridefestival. Inför mötet aviserade en sänkning av stödet, som jag och vårt borgarråd Per Bolund protesterade mot på SVT Debatt och gick fram med ett förslag på ett höjt bidrag – ett förslag som fick stöd av Socialdemokraterna.

På styrelsemötet höjde Moderaterna tjänstemannaförslaget så att det i alla fall ligger kvar på förra årets nivå. Det är bra, men jag tror inte att det är tillräckligt. Jag tror att staden skulle kunna investera mer i sin Pridefestival, som idag dels är en av de få större återkommande sommarhändelser och dels en av få störra arrangemang som bidrar till bilden av Stockholm som en stad med stark mångfald. Det bidrar också till stadens ekonomi med turistintäkter i storleksordningen 25-50 miljoner och ger ett medialt genomslag i både nationell och internationell media där ”Stockholm” finns med i festivalens namn.

Jag skulle gärna se fler av den här sortens festivaler, som den insomnade Hoodsfred eller festivaler som tar sin utgångspunkt i olika kulturer och folkgrupper – men som riktar sig till allmänheten. Jag tror att det är en framgångsfaktor för Stockholm som världsstad – snarare än att fortsätta lägga merparten av alla marknadsföringsbidrag till olika idrottsarrangemang där vi konkurrerar med många andra städer.

h1

Jag fortsätter med Stockholmspolitik

24 maj 2011

Jag svarade TV4 Stockholm igår att jag tänker fortsätta med mitt uppdrag i kommunfulläktige, men avsäga mig mina andra uppdrag i kommunpolitiken (så fort det går att lösa med gröna ersättare). Det är samma besked som jag lämnat under processen inför kongressen och känns som att det är rätt beslut.

Dels är ni många som röstat på mig, jag fick över 450 personkryss i Stockholm som jag känner ett ansvar för att fortsätta driva ”mina” frågor som tillgänglighet, fair trade, näringspolitik och lika rättigheter. Dessutom tror jag att det är bra som partisekreterare att ha en förståelse för kommunpolitiken, då väldigt många av våra medlemmar har kommunala uppdrag.

Sedan är ju kommunfullmäktige ett fritidsuppdrag, så de allra flesta har ju andra jobb vid sidan av sin roll som kommunfullmäktigeledamot.

http://embed.tv4play.se/tv4play/v0/tv4video.swf?vid=1653106

h1

Följ partisekreteraren…

21 maj 2011

Jag har startat en ny partisekreterarblogg på mpbloggar.se. Där ligger mitt tal till kongressen som jag höll tidigare idag och lite videoklipp. Tanken är att jag samlar det som hör mitt partisekreteraruppdrag där och håller kommunpolitiken och andra betraktelser här på anderswallner.se.

h1

Ett framtidsinriktat parti med moderna lösningar

20 maj 2011

Jag har för ett par timmar sedan hållit min presentation i egenskap av partisekreterarkandidat på Miljöpartiet de grönas kongress. Det var nervöst, men kändes bra med varma och stärkande applåder. Ombuden har röstat och nu väntar nedräkningen till kl 17 då resultatet presenteras.

Det här är vad jag sa till kongressen:

De gröna har haft en väldigt stark och positiv utveckling de senaste åren. Jag tycker ännu mer om Miljöpartiet idag än när jag gick med. Vi uppfattas nu som det vi är – ett framtidsinriktat parti med moderna lösningar på samtidens och framtidens utmaningar.

Vi har ett starkare stöd och fler medlemmar än vi någonsin har haft. Den gröna rörelsen har stark medvind. Men medvind betyder inte bara att vi kan gå snabbt framåt – det innebär också att det kan blir svårare att hålla balansen.

Jag tror att vi har potential att bli nästa stora folkrörelse – men bara om vi möter vår utveckling på kreativa sätt.

Jag har under den öppna processen inför den här kongressen pratat om framför allt tre områden där partisekreteraren har ett särskilt ansvar.

  • Vi måste utveckla vår organisation så att alla medlemmar får plats. Vi behöver fler sätt att engagera sig, mer direktdemokrati och ett mål om att varje enskild medlem välkomnas till partiet med entusiasm, får en möjlighet att utveckla ett ideologiskt självförtroende – och får påverka på riktigt.
  • Vi måste lämna föreställningen av att valrörelse är något som inträffar vart fjärde år. Människor bestämmer sig varje dag för att de är miljöpartister och det måste vi möta med att ofta gå in och ut ur kampanjläge så att de kan hitta till oss.
  • Vi ska heller inte vara rädda att hantera de politiska konflikter som uppstår. De är en självklar del av ett parti och rätt hantering för vår organisation framåt.

Framför oss ligger tre år av att förbereda oss på valåret 2014 med val till alla fyra nivåer. Då ska vi stå redo med modern politik, en van kampanjorganisation och taggade medlemmar.

Om jag blir vald vill jag vara med och leda det arbetet i Sveriges öppnaste och mest nyfikna parti.

edit: Du kan se anförandet på SVT Forum, ca 36 minuter in i klippet.

edit II: Wallner tror att MP blir nästa stora folkrörelse (Aftonbladet)