h1

Ett öppnare Stockholm

26 maj 2011

På veckans styrelsemöte med Stockholm Business Region avgjorde det ekonomiska stöd som Stockholm bidrar med till Föreningen Stockholm Pride för 2011 års Pridefestival. Inför mötet aviserade en sänkning av stödet, som jag och vårt borgarråd Per Bolund protesterade mot på SVT Debatt och gick fram med ett förslag på ett höjt bidrag – ett förslag som fick stöd av Socialdemokraterna.

På styrelsemötet höjde Moderaterna tjänstemannaförslaget så att det i alla fall ligger kvar på förra årets nivå. Det är bra, men jag tror inte att det är tillräckligt. Jag tror att staden skulle kunna investera mer i sin Pridefestival, som idag dels är en av de få större återkommande sommarhändelser och dels en av få störra arrangemang som bidrar till bilden av Stockholm som en stad med stark mångfald. Det bidrar också till stadens ekonomi med turistintäkter i storleksordningen 25-50 miljoner och ger ett medialt genomslag i både nationell och internationell media där ”Stockholm” finns med i festivalens namn.

Jag skulle gärna se fler av den här sortens festivaler, som den insomnade Hoodsfred eller festivaler som tar sin utgångspunkt i olika kulturer och folkgrupper – men som riktar sig till allmänheten. Jag tror att det är en framgångsfaktor för Stockholm som världsstad – snarare än att fortsätta lägga merparten av alla marknadsföringsbidrag till olika idrottsarrangemang där vi konkurrerar med många andra städer.

Annonser
h1

Jag fortsätter med Stockholmspolitik

24 maj 2011

Jag svarade TV4 Stockholm igår att jag tänker fortsätta med mitt uppdrag i kommunfulläktige, men avsäga mig mina andra uppdrag i kommunpolitiken (så fort det går att lösa med gröna ersättare). Det är samma besked som jag lämnat under processen inför kongressen och känns som att det är rätt beslut.

Dels är ni många som röstat på mig, jag fick över 450 personkryss i Stockholm som jag känner ett ansvar för att fortsätta driva ”mina” frågor som tillgänglighet, fair trade, näringspolitik och lika rättigheter. Dessutom tror jag att det är bra som partisekreterare att ha en förståelse för kommunpolitiken, då väldigt många av våra medlemmar har kommunala uppdrag.

Sedan är ju kommunfullmäktige ett fritidsuppdrag, så de allra flesta har ju andra jobb vid sidan av sin roll som kommunfullmäktigeledamot.

http://embed.tv4play.se/tv4play/v0/tv4video.swf?vid=1653106

h1

Följ partisekreteraren…

21 maj 2011

Jag har startat en ny partisekreterarblogg på mpbloggar.se. Där ligger mitt tal till kongressen som jag höll tidigare idag och lite videoklipp. Tanken är att jag samlar det som hör mitt partisekreteraruppdrag där och håller kommunpolitiken och andra betraktelser här på anderswallner.se.

h1

Ett framtidsinriktat parti med moderna lösningar

20 maj 2011

Jag har för ett par timmar sedan hållit min presentation i egenskap av partisekreterarkandidat på Miljöpartiet de grönas kongress. Det var nervöst, men kändes bra med varma och stärkande applåder. Ombuden har röstat och nu väntar nedräkningen till kl 17 då resultatet presenteras.

Det här är vad jag sa till kongressen:

De gröna har haft en väldigt stark och positiv utveckling de senaste åren. Jag tycker ännu mer om Miljöpartiet idag än när jag gick med. Vi uppfattas nu som det vi är – ett framtidsinriktat parti med moderna lösningar på samtidens och framtidens utmaningar.

Vi har ett starkare stöd och fler medlemmar än vi någonsin har haft. Den gröna rörelsen har stark medvind. Men medvind betyder inte bara att vi kan gå snabbt framåt – det innebär också att det kan blir svårare att hålla balansen.

Jag tror att vi har potential att bli nästa stora folkrörelse – men bara om vi möter vår utveckling på kreativa sätt.

Jag har under den öppna processen inför den här kongressen pratat om framför allt tre områden där partisekreteraren har ett särskilt ansvar.

  • Vi måste utveckla vår organisation så att alla medlemmar får plats. Vi behöver fler sätt att engagera sig, mer direktdemokrati och ett mål om att varje enskild medlem välkomnas till partiet med entusiasm, får en möjlighet att utveckla ett ideologiskt självförtroende – och får påverka på riktigt.
  • Vi måste lämna föreställningen av att valrörelse är något som inträffar vart fjärde år. Människor bestämmer sig varje dag för att de är miljöpartister och det måste vi möta med att ofta gå in och ut ur kampanjläge så att de kan hitta till oss.
  • Vi ska heller inte vara rädda att hantera de politiska konflikter som uppstår. De är en självklar del av ett parti och rätt hantering för vår organisation framåt.

Framför oss ligger tre år av att förbereda oss på valåret 2014 med val till alla fyra nivåer. Då ska vi stå redo med modern politik, en van kampanjorganisation och taggade medlemmar.

Om jag blir vald vill jag vara med och leda det arbetet i Sveriges öppnaste och mest nyfikna parti.

edit: Du kan se anförandet på SVT Forum, ca 36 minuter in i klippet.

edit II: Wallner tror att MP blir nästa stora folkrörelse (Aftonbladet)

h1

Brit Stakston: ”En social partisekreterare”

16 maj 2011

Gästblogg av Brit Stakston:

När jag för SvD för knappt ett år sedan ombads lista politiker som var duktiga på sociala medier så var Anders Wallner med på min lista, min motivering var:

”Anders Wallner, Miljöpartiet, för att sociala medier för honom är lika naturligt som att dela ut flygblad varit för andra politiker. Morgondagens politiker där sociala medier är som luft, till och med hans nyfödda bebis twittrar.”

Idag har bebisen fyllt ett år och Anders är valberedningens förslag som partisekreterare för Miljöpartiet vilket ska beslutas på kongressen om en vecka. När Anders nu undrar om jag har lust att reflektera över vikten av att använda sociala medier som partisekreterare säger jag självklart ja.

Vi har under det demokratiarbete som svept genom arabvärlden under vintern verkligen sett vad de sociala medierna betyder för politisk mobilisering. Att de är fortsatt kritiskt viktiga även för en svensk politiker i sin vardag är jag övertygad om och tror att det bland annat leder till en grundtrygghet som politiker som är oerhört viktig.

Första gången jag träffade Anders Wallner var runt arbetet med boken Politik 2.0. Anders tillsammans med Maria Ferm representerade Miljöpartiet i den och fick där svara på ett antal frågor om deras sociala medieanvändande.

Vårt möte var inte något som ingick i rutinerna runt boken utan kom sig av Anders vilja att förstå mer av de sociala mediernas mekanik och i det här fallet sina sökresultat. Han hade bytt bloggplattform och var nyfiken på att veta mer om varför hans nya blogg inte låg överst i hans sökresultat. Jag mötte honom tillsammans med sökmotorexperten Nikke Lindqvist . Efter genomgången av sökresultaten och hur man kan jobba med sitt digitala fotspår kom vi att samtala om engagemang i en tid då digitala kommunikationsverktyg kompletterar andra sätt att kommunicera.

För mig var det samtalet något jag bar med mig under arbetet med boken som en viktig pusselbit. Den första pusselbiten hade jag fått av en annan politiker som lyssnat på mig under en föreläsning om sociala medier och politiskt engagemang som plötsligt förtvivlat ropade: ”Jag förstår nu! Men vem ska lära oss?”. Anders blev den andra pusselbiten. Dels för det intresse för samhällsutveckling som så tydligt syntes i Anders ögon när han pratade om varför han valt att vara politiskt aktiv dels för sitt naturliga förhållningssätt till nätet. Anders som uppvuxen med webben beskrev sin egen resa 2004 in i ett politiskt parti och den ursprungliga förvåningen över hur mycket traditionellt arbete som trots allt fanns med även i ett nytt parti. Det var hushållsutskick, torgmöten och valstugor. Han jämförde dessa traditionella kommunikationsaktiviteter med motsvarande på nätet för att tydliggöra hur icke-kommunicerande han upplevde det som skedde i traditionellt valarbete. Hushållsutskicken blev synonyma med massmail, torgmöten med att vara ensam i chatt-rum och valstugor som att på nätet bara gå till forum där redan frälsta finns. Förmågan att se det här utmanade både det som görs analogt och digitalt inom hans parti.

Anders blev alltså för mig ett exempel på en nutidspolitiker som redan lever med nätet integrerat i sin vardag, som inte hade en instrumentell syn på webben och som valt att inte dela ut flygblad för att komma dit han var. Någon som tar plats i de digitala samtalen och inte enbart ser de sociala medierna som kampanjverktyg under en valrörelse. Någon som kan avdramatisera och integrera i det dagliga arbetet.

Så behöver en partisekreterare finnas i de sociala medierna? Frågan ska hellre formuleras som ”behöver en partisekreterare förstå sin omvärld?”.

Nätet ger möjligheten att enkelt finnas i och ta del av människors vardag och nå brett utanför kretsen av de redan frälsta och politiskt aktiva. Dessutom står just Miljöpartiet inför enorma interna utmaningar. De har idag 16 000 medlemmar, hälften av dem har gått med de senaste två åren. Siffror som alla andra partier är avundsjuka på och som är ett viktigt kapital att förvalta väl. Det säger en del om vilken enorm organisationsutveckling de står inför och vilken nyckelroll partisekreteraren kommer att ha. Här kommer det bli viktigt att förstå framgångarna. Att möta dessa nya medlemmars behov. Att engagera dem. Förmågan att lyssna in, kunna fånga upp strömningar, hantera kriser, mobilisera, bli förstådd och få nya medlemmar att känna sig hemma blir alla strategiskt viktiga frågor som webben underlättar.

Alla strukturer behöver anpassas till en digital samtid. Verkligheten finns på nätet lika mycket som på torgen där människor samlas utanför galleriorna runt om i landet varje helg. Vi vet att nätet är en del av människors vardag när 89 procent har tillgång till internet hemma. I allt externt och internt politiskt arbete kan den kunskapen användas för bred förankring och lokal gestaltning av en politisk idé. Det ökar helt enkelt chanserna för en partisekreterare att själv bli begriplig och relevant om man använder webben i sitt dagliga arbete. Vilket i sin tur ökar sannolikheten för att även partiets politik i stort blir precis det. Begriplig och relevant. Något som säkerligen varje parti ytterst eftersträvar.

Brit Stakston

Mediestrateg, JMW kommunikation och huvudförfattare till Politik 2.0 – konsten att använda sociala medier. Disclaimer: Jag är inte Miljöpartist. Norsk medborgare som i valet 2010 avstod från att rösta i kommun och landsting.

h1

Snart kongress!

16 maj 2011

På fredag inleds Miljöpartiets kongress 2011 i Karlstad. Den mest spännande för allmänheten på väldigt många år då vi vet att vi kommer att lämna kongressen med andra språkrör än Maria och Peter, som fört ut partiets budskap sedan 2002. Valet av språkrören äger rum kring lunch på lördagen och presenteras lördag eftermiddag.

Även för mig personligen är det förstås den i särklass mest spännande hittills då jag är föreslagen till partisekreterare. Valet av partisekreterare äger rum kring lunch på fredag och presenteras fredag eftermiddag. Förhoppningsvis får jag hålla den nyvalda partisekreterarens tal på lördag eftermiddag.

Jag blev intervjuad i Dagens Nyheter av Jens Kärrman förra veckan om hur jag mår efter rånet jag utsattes för på valborgsnatten, men också om mina tankar om partiets framtid.

Vi ses på ett kafé på Södermalm, ett område där 16,8 procent av väljarna röstade på MP. Anders Wallner har många idéer om hur MP ska bli ett ”modernt folkrörelseparti”.

– Vi ska plocka upp engagemanget från folkrörelser som bildats utanför partierna.

Det parti som knäcker den koden kan växa väldigt snabbt.

– Jag vill fortsätta att bredda Miljöpartiet. Det är jättespännande med alla nya medlemmar som kommer in. Många kommer in på grund av andra frågor än miljöfrågorna. Vi har fått folk att förstå att vi bryr oss om människor också. Bilden av hur det är att vara grön har breddats.

Det jag syftade på i det första citatet var bland annat de senaste årens två nya partier som lyckats – Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Piratpartiet har som första parti lyckats fånga upp ett digitaliserat  engagemang och Feministiskt initiativ har lyckats formulera en ny politisk konfliktlinje som engagerat väldigt många människor. Det är beundransvärt och det är den sortens politisk kreativitet som jag hoppas att mitt parti aldrig ska sluta värdesätta och sträva efter. Med örat nära civilsamhället och folkrörelserna.

Om jag blir vald av kongressen tänker jag starta en partisekreterarblogg på mp.se där ni kan följa mitt politiska arbete. Runtom i landet och träffa miljöpartister och civilsamhället, kommentarer om de politiska turerna kring partiet och rörelsen och reflektioner kring partipolitik. Den här sidan kommer att ligga kvar med mer personliga funderingar och populärkulturella betraktelser.

Men jag har ett par inlägg kvar att lägga upp innan fredag.

h1

21 sätt att tänka grönt

12 maj 2011

Idag lanserades äntligen antologin ”Tänk Grönt – 21 texter om framtiden”, en bok som blivit till genom en donation till Miljöpartiet som skulle tillägnas idéutveckling. Boken finns ute på Premiss förlag och Sven Elander har varit redaktör. Jag deltar med texten ”Queer och makt” om den gröna synen på makt och hur queerperspektivet inflätats i den svenska gröna idéutvecklingen.

Efter de senaste årens framgångar för gröna partier, både i Sverige och i andra länder, riktas det nu äntligen en del nyfikenhet från allt mer etablerade aktörer om vad de gröna egentligen står för. De som gått igenom de olika gröna partierna i olika delar av världen hittar centrala ideologiska ståndpunkter som förenar oss. De gröna partierna i EU-parlementet är den grupp som röstar mest samspelt, över nationsgränser. Men det är först nu det begreppet ”grön ideologi” börjar etableras.

Delvis är det självförklarande. Grön ideologi är ingen -ism som stelnat. Eller som jag skriver i mitt bidrag till boken:

Vi har inga sedan länge bortgångna filosofer vars uttolkning av ideologin står fast och ska ”läras ut” till nya anhängare av den gröna rörelsen. Vi är en ung ideologi med flera samtida uttolkare.

Jag deltog ikväll på lanseringen av boken i Stockholm, där många av författarna var på plats för att lyssna på Yonna Valtersson som modererade Mattias Svensson och Anders Lindner i ett samtal om boken och grön ideologi. Det som slog mig under panelsamtalet är hur snabbt en liberal och en socialdemokratisk debattör tar upp hur ”splittrad” och ”brokig” den gröna idétraditionen är och bevisa det med att det finns motsägelser och olika inriktningar i antologin.

Min bild är att den liberala och den socialdemokratiska idétraditionen är långt mycket mer diversifierad och brokig än den gröna med tanke på alla olika -ismer, avknoppningar och partibildningar de rörelserna genomgått – och genomgår. Den gröna rörelsen lyckas i nästan alla länder hålla samman i ett och samma parti och rörelse, trots den stora interna mångfalden. Det tycker jag är en av de intressanta aspekterna av oss.

Och jag tror att det bottnar i den gröna människosynen, som jag nämner i texten: Vi gröna tror inte bara på den biologiska mångfalden som nödvändig för ekosystemen och jordens överlevnad. Vi tror också att en mänsklig mångfald är nödvändig för samhällelig utveckling.”

Jag ska nu ta och läsa de andra 20 texterna och återkommer med en recension av själva boken.

Fler författare om boken: Karl Palmås, Göran Hådén