Posts Tagged ‘feminism’

h1

Om politik och föräldraskap

04 februari 2011

När en nära vän till mig nyligen var på arbetsintervju frågade han om hur det var att vara förälder och arbeta på företaget. Han fick svaret att hans partner skulle börja avsky honom. ”Vi har en prioriteringsordning som gäller här. Först kommer kunden. Sedan företaget. Sedan familjen”. Det är en hopplöst omodern syn på föräldraskap och jag tror att attityden är direkt skadlig för företaget.

Tyvärr finns samma syn i Rosenbad. I Sverige är det fortfarande inte möjligt för statsråd att vara föräldralediga. Och du behöver inte vara professor i genusvetenskap för att se skillnaden på hur ministrarna Tobias Billströms respektive Birgitta Ohlssons nyblivna föräldraskap porträtterats i media.

Igår läste jag Helene Öbergs artikel på Newsmill om hennes oro att att hennes graviditet kan vara ett argument för dem som vill att någon annan ska bli partisekreterare. Jag skrev, tillsammans med min vän och medförälder Anna Söderström, ett svar till Helene, för vi känner inte alls igen oss i att Miljöpartiet skulle ha problem med politiker som är gravida eller småbarnsföräldrar. Helene avslutar texten med att hon fortsätter att kandidera, då hennes partner kan ”stå tillbaka” några år och ta huvudansvaret för barnet.

Jag är orolig för att texten kan tolkas som att högt uppsatta politiker i Miljöpartiet får ”ta” att partiet kommer ”först”. Personligen skulle jag aldrig ställa upp som partisekreterarkandidat om jag inte trodde att det gick att kombinera med rollen som pappa – med delat huvudansvar. Om jag skulle bli vald, och bli förälder en till gång under min period på uppdraget, skulle jag ta lika stort ansvar för det barnet som jag idag gör för Abbe.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin, i slutet av vår graviditet.

Annonser
h1

Gästblogginlägg: Damma av “det personliga är politiskt”

04 februari 2011

Gästblogginlägg av Anna Söderström:

Kommentar till min och Anders artikel på Newsmill:

Idag skriver jag och Anders en gemensam debattartikel om Miljöpartiets syn på familjeliv och föräldraskap. Vi vill dela våra positiva erfarenheter och de förebilder vi har inom partiet – som leder väg för att förändra samhällets stelbenta syn på föräldraskap.

Men här vill jag ta möjligheten att utveckla de tankar jag har – som feminist och mamma – kring perspektiv på föräldraskap som ofta försvinner i en polariserad jämställdhetsdebatt om vad som är rätt och riktigt. Klickar du på bilden ovan kan du läsa en intervju med mig från i somras kring mina tankar hur familjeliv och yrkesliv kan kombineras. Tillsammans med bland andra Maria Sveland, Wanja Lundby-Wedin, Peter Althin, och Thomas Dennerby svarar jag på frågan hur den här ekvationen kan lösas. Hela boken “Nyckeln till jämställdhet” kan du läsa på Ageraprojektets hemsida.

För mig är målet ett samhälle där alla föräldrar har möjlighet, rättighet och skyldighet att vara aktiva och närvarande föräldrar. Vi kan och måste arbeta politiskt för att förändra de strukturer som försvårar delat ansvar. Men vi måste också själva leva förändringen för att den ska ske. För mig är de personliga val vi gör också politiska.

Jag är ordförande för RFSL Stockholm sedan 2009. Höggravid blev jag omvald och peppad av personer i organisationen att fortsätta mitt engagemang. Som nybliven mamma blev jag vald till ordförande för RFSLs valberedning. I dessa två roller har jag makt och ett otroligt ansvar. Jag kan tala om fina jämställdhetsmål – men om jag inte lever som jag lär vilka signaler skickar jag då till min omvärld. Hur ska jag kunna engagera medlemmar att kandidera till förtroendeuppdrag och anställda att leva ett liv som inte bara kretsar kring yrkeslivet, om jag inte själv visar att det är möjligt.

Under graviditeten arbetade jag för Miljöpartiet i Stockholms stad. Jag vet att det där fanns enskilda medlemmar som automatiskt räknade bort mig från valrörelsen när nyheten om att vi väntade barn kom fram. Automatiskt tänkte också många att Anders skulle vara ledig först efter valet. Vi gjorde inte så – vi delade. För oss är det den gröna moderna vägen.

Vi arbetade båda i valrörelsen och vi var båda med vårt barn. Som nybliven mamma började jag sedan söka nya jobb och landade hos en arbetsgivare i privata sektorn. En modern arbetsgivare som uppmuntrar föräldraskap och inte visade rädsla eller tveksamhet inför att anställa en småbarnsförälder.

Vi kan inte låta den här förändringen avstanna – vi fortsätta välja företrädare som inte bara pratar feminism utan lever feministiskt. Gör vi det kommer den gröna rörelsen fortsätta växa ytterligare, eftersom vi bygger en rörelse som genomsyras av den gröna ideologin och vikten av att leva ett liv som är rikt och fullt – på alla områden.

h1

Mars 2010 i backspegeln

31 mars 2010

Mars 2010 kommer nog alltid vara rankad som en av de häftigaste månaderna i mitt liv. Det har dock också varit en näst intill bloggfri månad.

Den 7 mars föddes min son, Albert Söderström Wallner, och därefter har inte bloggandet prioriterats. Jag skrev dock om honom i ett blogginlägg på internationella kvinnodagen, som en del av en rödgrön bloggstafett.

Abbe själv har twittrat flitigt och gjort kvällstidningsdebut.

Jag medverkar just nu i kampanjen Klart jag ska vara hemma som släpptes under mars. Jag har också blivit intervjuad av Föräldrar och barn. Och smickrad av NEO. Jag lämnade in min text om sociala medier till Politik 2.0. Jag föreläste om grön ideologi på Stureakademin.

Innan Abbe kom hade vi firat Annas födelsedag och efter födelsen så fortsatte årsmötesmånaden mars med sista årsmötet för Stockholm Pride och MP Stockholms Stad.

Jag har läst Torbjörn Nilssons bok ”De omänskliga” och varit på tillhörande release. På bio har jag sett Alice i underlandet och Shutter Island och på TV har jag sett Ballar av stål-avsnittet där Kjellgurun besöker Sverigedemokraterna. Och som vanligt, en del Solsidan, Brothers & Sisters och Lost. Och den moderna morgonsoffeklassikern med Eva Sternberg och Carlos Rojas. Ett annat starkt tv-ögonblick var Uppdrag Granskning om våldtäkterna och hederskulturen i Bjästa.

Jag såg drygt halva Grease – den svenska versionen på Göta Lejon och två tisdagkvällar med standup på Komikaze. Jag lyssnade på Robyns ”Fembots have feelings too”, Mikas ”Kick ass”, Frankmusics ”Gotta boyfriend” och Pipettes ”Stop the music”. Jag har också hängt på youtube och sett min brorsdotter Astrid Wallners musikvideos, ”OK Go” och Stephen Simmonds video till ”Adiyeah”.

Jag har varit vårig på vårsalongen på Liljevalchs och Skansen. Och firat inflyttning hos både mina föräldrar och herr Holdstcok. Jag fick känns hur det kändes att vara borta från jobbet en längre period för första gången sedan jag började för ett par år sedan.

Månaden avslutades dock i viss frustration då det är byråkratiskt svårt att få bli vårdnadshavare. Men det känns som en, i sammanhanget, världslig sak.

h1

Rör inte min föräldraledighet!

24 februari 2010

EU kan beskära svensk pappaledighet, kan man läsa i dagens DN. I ett kompromissande mellan länder med – ska vi säga – lite olika syn på det här med föräldraskap innebär det EU-förslag som går vidare till parlamentet att vissa rättigheter skärpts (Sverige påverkas dock inte av det, då vi redan har skarpare regler) men också att mäns möjlighet att vara hemma de första sex veckorna tas bort, då de knyts till ”mamman”.

Det finns många sätt att problematisera det här. Ur jämställdhetsperspektiv, ur maktperspektiv och ur queerperspektiv men allt jag kan tänka på är att det är MINA veckor de jävlas med.

Jag får barn i mars och kommer att vara hemma från födseln fram till juli. De första veckorna på två ”pappaveckor” och komp, men sedan på mina första månader av föräldraledighet. EU är alltså inne och nallar i mitt privatliv och det är bra mycket mer provocerande än tulpaner och utmärkelser för god press.