Posts Tagged ‘integration’

h1

Att förekomma främlingsfientlig retorik

28 november 2010

Under lördagen arrangerade och modererade jag ett seminarium om främlingsfientlig retorik och hur MP kan bli bättre på att förekomma den snarare än att reagera på den. Grundtanken i seminariet var att det är bättre att själv lägga förslag i kommunerna som bejakar gröna mångfaldsfrågor och försvara dem – än att kritisera de förslag eller den retorik som t ex Sverigedemokraterna använder i kommunfullmäktige. För att kunna vända på problemformuleringen.

Jag inledde med en kort resumé av vad vi pratade om på ett liknande seminarium 2007, ”att bemöta främlingsfientlig retorik”. Det viktigaste är att kunna frågorna och inte lita på sin egen välvilja. Det räcker inte att vilja väl när man ska debattera med högerpopulistiska företrädare som studerat statistik på invandringsområdet in absurdum. Du måste dels kunna den statistik som de använder och veta varför den ibland till synes stödjer deras argumentation men framför allt vara säker i vår egen politik och varför vi är den politiska motpolen till partier som Sverigedemokraterna.

Därefter intervjuade jag våra experter;

Markus Uvell, vd Timbro och författare till Folkhemspopulismen, kritiserade de etablerade partiernas till synes ointresse att diskutera integrationsfrågorna ur de klassiska perspektiven; arbetsmarknad, bostads- och välfärdspolitik. Istället hamnar diskussionen på SD:s planhalva och politikerna bemöter de påstådda ”problemen” med invandring. Och ibland till och med lägger förslag som burkaförbud och liknande för att anpassa sig. SD:s väljare prioriterar samma frågor som andra väljare; bra vård, skola, miljö och omsorg. Han efterlyste också mer globaliseringsdebatt i Sverige. Nu har vi grupper som känner sig besvikna över det utländska inflytandet i Sverige med t ex utflyttade företag och nedlagda industrier och den frustrationen tar en grupp ut på invandrade.

Elisabet Qvarford, journalist och författare till Svensk, Svenskare… följde SD i valrörelsen och tycker att MP ska utnyttja positionen som deras utnämnda motpol för att prata om vår egen politik. Hon efterlyste också bättre pålasta journalister som granskar SD så att politikerna kan ägna sig åt debatterandet och inte att påvisa de lögner som ofta sprids inom den främlingsfientliga retoriken.

Anders Åkesson, regionråd Skåne (MP) som tagit många debatter med skånska Sverigedemokrater, poängterade att i fullmäktigesalen är det viktigt att trycka på att grön politik är bättre för de grupper SD säger sig värna (pensionärer, arbetslösa) och samtidigt inte tullar på principer om likabehandling och allas rätt till välfärden. Men han menade också att det viktigaste arbetet handlar om att vara ute bland människor och prata om grön politik och lyssna på de problem människor upplever.

Maria Ferm, riksdagsledamot (MP) och migrationspolitisk talesperson, ville poängtera att det inte är SD som är problemet, utan när retoriken och förslagen smyger sig in hos andra partier. Då är det viktigt att vi, som miljöpartister, inte försöker anpassa oss utan bedriver grön framtidspolitik och återupprättar framtidstro hos de människor som känner sig svikna av samhället. Den gröna omställningen är vad som ger jobb och livskvalitet – inte att minska invandringen.

Det var ett långt seminarium och publiken byttes delvis ut i pausen vilket var en utmaning som moderator. Det var svårt att mellan panelens olika perspektiv och publikens frågor försöka hålla oss till ämnet – men det panelen enades om var att det är väldigt svårt att som politiker inte förhålla sig till den problembild som sprids.

När en lokal fråga aktualiseras är det svårt att som politiker lyfta diskussionen att handla om vad som egentligen är problemet. När debatten i lokaltidningen handlar om huruvida en moské ska byggas eller inte är det en utmaning att hitta roten till den upprördheten som kanske uppstått – vad är det egentligen som känns främmande? Vad kan vi som politiker göra?

Publiken efterlyste också en faktabank med siffror och fakta att kunna vända sig till. Jag tipsade, också via publiken, om Sverigedemokraterna har fel (Expo) och Migrationsinfo.

Jag blev väldigt imponerad av panelen som alla fyra hade väldigt kloka inlägg i debatten och kan konstatera att den här sortens frågor kräver snarare helger eller heldagar för att hinna bli mer konkret. Deltagare kom fram efteråt och kände att de ville nu åka hem och arbeta med de här frågorna i lokalavdelningen, utbilda sig och bedriva politik. Det känns förstås väldigt bra att vara med och sätta igång sådana processer.

h1

Om slöjor, Folkpartiet och integration

04 augusti 2010

Det är valår och Jan Björklund och Folkpartiet har förstås ett gäng integrationspolitiska förslag i skjortärmen, inspirerade av andra länder där ”invandrarfrågor” som det kallas i folkmun. Just den här gången föreslår Björklund att strama upp reglerna kring att ha slöja i skolan. Sedan drar debatten igång – inte om förslaget i sig utan huruvida SD gynnas av förslaget.

Jag tänkte bemöta sakpolitiken. Björklund vill alltså att rektorer ska kunna förbjuda såväl elever som lärare att ha heltäckande slöja. Skolverket har i och för sig redan 2003 klargjort att rektorer kan bestämma om den här saken, ”om det påverkar undervisningen negativt”, men nu gäller det alltså att göra det ännu lättare.

I flera delar av världen är det väldigt vanligt att kvinnor klär sig i slöja. Tycker Folkpartiet att det är olämpligt att de kvinnorna går i skola? Om nu vissa plagg är så svåra att klara av utbildning med så att det kan behöva förbjudas i Sverige, där det är så sällsynt – hur ska man då över huvud taget kunna bedriva utbildning för kvinnor i länder där det är vanligt?

Eller handlar det om att vi har lärare som inte kan hantera elever med slöja?

Sanna Rayman på Svenska Dagbladet twittrar om sin åsikt om slöjförbud – att det är lämpligt ”vid prov i skolan.”. Och menar att man måste man kunna identifiera eleverna. Självklart. Men behöver ansiktet vara synligt hela provet? Räcker det att läraren kontrollerar att det är rätt elev som sätter sig vid bänken?

Kerstin Rodny, SFI-lärare i Halland, upplever inga problem: ”Vi lär känna våra elever och på det sättet kan man identifiera dem. Och det är det som är det viktiga”.

Om en kvinna bär slöja av fri vilja, på grund av religiös övertygelse. Borde inte det respekteras av det svenska utbildningsväsendet?

Om en kvinna blir tvingad att bära slöja mot sin vilja, hjälper det henne att stänga av henne från undervisning eller sin arbetsplats – om hon inte har modet att trotsa de som tvingar henne?

Om vi tänker oss ett samhälle där människor av flera religiösa inriktiningar ska leva tillsammans, är det positivt eller negativt för den utvecklingen att man har erfarenhet av att träffa människor med slöja redan som barn i skolan?

Eller är slutmålet att förbjuda burka på allmänna platser, som i Frankrike? Eller för offentliganställda, som Sverigedemokraterna?

Var går Folkpartiets gräns?

h1

Bra debatt med Sverigedemokraterna!

15 januari 2010

Igår följde jag debatten mellan de två Skånepolitikerna Anders Åkesson (MP), regionråd och Björn Söder (SD). (Tyvärr inte live, men på näst bästa sätt genom Sydsvenskans Niklas Orrenius’ twitterkonto.)

Jag håller med Tomas Melin (MP) om att förutsättningarna var de rätta: debatten var i en politisk arena – region Skåne – där SD är representerade och den var allmänpolitisk. Åkesson och Söder hade kommit överens om fyra regionpolitiska frågor: kollektivtrafik, kultur, jämställdhet och personalpolitik.

Tidigare försök att på riksnivå bemöta SD har varit ogenomtänkta och gått – sådär. Då tänker jag framför allt på Fredrick Federley, Maud Olofsson och Mona Sahlin. Federley och Olofsson gjorde det snuttifierat och Sahlin gjorde det oproportionerligt. Vid alla tre tillfällen fokuserades det på ”invandringsfrågan” – men motdebattörerna kändes konstigt nog dåligt förberedda på just den. Det räcker inte att vara ”god” för att vinna en SD-debatt.

Jag har tidigare hållit ett par MP-interna utbildningar på temat ”så bemöter ni främlingsfientlig retorik” och har försökt ge lokalpolitiker dels faktaunderlag om de påståenden SD och andra partier för tillfället använder, men också allmänna tips om hur man agerar i debatter i kommunfullmäktige eller i andra sammanhang.

Nu har jag ännu inte hunnit se debatten från igår, men det verkar som att Åkesson gjorde helt rätt genom att visa (MP) som ideologisk motpol till SD – utan att tjata om det. Han gjorde det istället genom inte vara överdriven i sin argumenation och hålla fast vid de andra politiska områdena. Då blir det tydligt att SD:s enda chans att vara på hemmaplan är att knuffa in invandringskritik i alla andra frågor. (Det är ingen som kommer rösta på SD för att de bedriver en bra sjukvårds- eller infrastrukturpolitik. Lyssna bara på partiledare Jimmie Åkesson i Ekots lördagsintervju och svaret på öppningsfrågan ”Vilka samhällsproblem beror inte på invandring?”)

Debatten i sin helhet kan du se här.

Läs också: Anders Åkessons debattartikel i Sydsvenskan om bakgrunden till debatten och ovan nämnde Niklas Orrenius analys i Sydsvenskan.

h1

Tio muslimer, men det finns fler…

10 januari 2010

SvD har idag i ett reportage träffat tio muslimer för att visa på spektrat inom den gruppen. Det är bra journalistik och jag rekommenderar en genomläsning.

Precis som i alla grupper finns det lika många sätt att vara homo, sitta i rullstol eller vara rödhårig. Dock håller jag med Annika Hamrud som på twitter påpekar att hon ”saknade sekulära muslimer och ex-muslimer”. Det hade kompletterat reportaget och lyft det ett snäpp till.

Jag tror nämligen inte att den vanligaste föreställningen om muslimer är att man är våldsam eller extrem fundamentalist, utan att man är ett med sin religion.