Posts Tagged ‘lika rätt’

h1

Ett öppnare Stockholm

26 maj 2011

På veckans styrelsemöte med Stockholm Business Region avgjorde det ekonomiska stöd som Stockholm bidrar med till Föreningen Stockholm Pride för 2011 års Pridefestival. Inför mötet aviserade en sänkning av stödet, som jag och vårt borgarråd Per Bolund protesterade mot på SVT Debatt och gick fram med ett förslag på ett höjt bidrag – ett förslag som fick stöd av Socialdemokraterna.

På styrelsemötet höjde Moderaterna tjänstemannaförslaget så att det i alla fall ligger kvar på förra årets nivå. Det är bra, men jag tror inte att det är tillräckligt. Jag tror att staden skulle kunna investera mer i sin Pridefestival, som idag dels är en av de få större återkommande sommarhändelser och dels en av få störra arrangemang som bidrar till bilden av Stockholm som en stad med stark mångfald. Det bidrar också till stadens ekonomi med turistintäkter i storleksordningen 25-50 miljoner och ger ett medialt genomslag i både nationell och internationell media där ”Stockholm” finns med i festivalens namn.

Jag skulle gärna se fler av den här sortens festivaler, som den insomnade Hoodsfred eller festivaler som tar sin utgångspunkt i olika kulturer och folkgrupper – men som riktar sig till allmänheten. Jag tror att det är en framgångsfaktor för Stockholm som världsstad – snarare än att fortsätta lägga merparten av alla marknadsföringsbidrag till olika idrottsarrangemang där vi konkurrerar med många andra städer.

Annonser
h1

Att vara politiker och funktionsnedsatt 2011

23 januari 2011

Jag vill tipsa er om att läsa gröna kommunpolitikern Anna Stensons berättelse om hur hon som funktionsnedsatt blir behandlad av ett moderat kommunalråd och andra kommunpolitiker på Lidingö:

Han skriver att han ‘Såg just vår nyvalda fullmäktigeledamot från miljöpartiet, som har teckentolkning på sammanträdena pga. av hörselskada, tämligen obehindrat prata i mobiltelefon i mataffären..’. Sen låter han sina vänner göra sig lustiga över detta med diverse kommentarer såsom ‘haha’ och ‘selektiv hörsel vanligt förekommande hos politiker på vänsterkanten..’ …’vissa blir snabbt friska från sina handicap’.. mm. Paul tar inte bort dessa kränkande kommentarer utan låter dem stå kvar. Alla kommentarer kommer från ledande politiker i moderaterna.

Skrämmande att sådant här pågår 2011. Stå på dig, Anna!

Fler: Benjamin Juhlin, Erik Malm

h1

En normkritisk förvaltning för Stockholm

10 augusti 2010

Ända sedan Yvonne Ruwaida skrev sin artikel om en normkritisk myndighet 2009 så har det förslaget använts för att förlöjliga Miljöpartiet. Det brukar räknas upp som ett knäppt förslag när man försöker påstå att vi är ett parti som kan föreslå precis vad som helst. Det har varit ett populärt grepp både på sajter som Nordisk.nu, Världen idag och för Göran Hägglund men även för skribenter som jag uppskattar, som Sakine Madon, Louise Persson och min vän Fredrik Westerlund.

Den liberala kritiken att staten inte kan förväntas lösa allting och att man särskilt inte kan inrätta en ny myndighet för varje problem man kommer på – kan jag förstå. Jag delar den frihetliga synen att positiva samhällsförändringar (nästan) alltid kommer från andra håll än staten; från tredje sektorn, företagare, forskning och eldsjälar. Jag delar också frustrationen över politiska slentrianlösningar – utredningar och myndigheter.

Men – jag delar också Yvonnes syn på att det behövs ett samlande organ för alla de skolor, arbetsplatser och föreningar som vill arbeta normkritiskt. Staten har en roll att tillgängliggöra och tillhandahålla möjligheter.

Normkritik handlar om att analysera vad som betraktas som ”normalt” och ifrågasätta vad det antagandet gör för maktförhållandena. Om det anses ”normalt” att vara man, hetero, vit, svenskspråkig, sekulariserad kristen utan funktionshinder på en arbetsplats – ja, då finns risken att verksamheten är anpassad för den minoriteten och alla vi andra får finna oss i att arbeta där på undantag.

Jag tror på att samla normkritiska verktyg på en myndighet med främjandeansvar och som kan sprida positiva exempel genom till exempel skolväsendet, fackrörelsen, föreningslivet, chefsorganisationer och andra myndigheter. Jag skulle då kunna tänka mig en ”grön myndighetsväxling” med liberalerna och stänga ner ett gäng andra myndigheter.

Men – nu kandiderar jag inte till varken riksdag eller regering som inrättar och tar hand om myndigheter. Och den skepsis jag har mot Yvonnes förslag är möjligen att det ligger på nationell nivå medan verksamheterna är väldigt vardagsnära.

Däremot tror jag definitivt att Stockholm – med vår stora blandning av människor, kulturer och identiteter som finns i staden särskilt behöver den här sortens center för normkritisk pedagogik.

Nu är sommaren över och det är dags att leverera fler vallöften inför kommunvalet i Stockholm.

Jag tänker arbeta för att Stockholm får ett samlande organ för främjandearbete inom lika rättigheter. Det kommer att handla om en förvaltning med ansvar för att samla upp positiva exempel på hur skolor, arbetsplatser och föreningar arbetar med normkritik och lika rättigheter – och sprida de vidare så att det blir lättillgängligt för rektorer, lärare, chefer, fackliga och föreningsaktiva att komma igång med ett arbete för lika rättigheter.

Jag kommer att utveckla tankarna kring hur man kan arbeta i Stockholm med de här frågorna på en föreläsning den 1 september kl 12 på Södertörns högskola, arrangerad av Gröna Studenter. Välkomna dit!

h1

Dagens ”stötande” annons

12 juni 2010

Riksförbundet EKHO, för kristna hbtq-personer, arrangerar ett ungdomsläger i sommar. För att marknadsföra sig vände de sig bland annat till tidningen Dagen för att annonsera. Först fick de inget svar, så efter en andra förfrågan hör en säljare av sig med svaret att tidningens chefredaktör och ansvariga utgivare Elisabeth Sandlund bestämt att annonsen inte kan publiceras.

Varför? Jo, för att den strider mot tidningens ”policy”. Hon menar att ”utlevd homosexualitet” är en svår och känslig fråga för en stor del av Dagens läsekrets.

Därför publicerar, bland många andra, min vän och vikarie Robert Damberg annonsen. Jag också. Gör det du med.

EKHO:s annons.

edit: Dagen förklarar sin policy.

h1

Bidrag ska förpliktiga till öppenhet

11 juni 2010

När jag satt i fritidsnämnden i Malmö stad och nämnden skulle revidera bidragsreglerna fanns inga ändringsyrkanden. Man justerade upp bidragsnivåerna, men i övrigt ville de andra fem partierna behålla bidragsreglerna som de var.

Jag hade två andra idéer. Dels ville jag luckra upp klåfingrigheten. Jag argumenterade för att det är irrelevant vilken ålder föreningarnas ledare hade (reglerna statuerade att minimiålder var 15, tror jag) och för att ta bort en rad andra detaljstyrningar på hur föreningar skulle fungera för att få bidrag.

Däremot ville jag införa ett nytt kriterie för att föreningar skulle kunna få bidrag. Att föreningen var uttalat öppen för alla och arbetade för en ökad mångfald inom sin organisation. Jag tyckte att det var ett rimligt åtagande för en förening som ska få skattemedel tilldelade sig – att alla Malmöbor var välkomna, oavsett t ex religion, kön eller sexuell läggning.

Härom dagen visade programmet Kaliber att flera religiösa ungdomsorganisationer diskriminerar HBT-personer.

Jag älskar föreningslivet, har min bakgrund där och tycker att Stockholm kan bli generösare (och framför allt smidigare) i sina bidragssystem till föreningar och dess verksamhet. Men jag är övertygad om att det pågår liknande diskriminering, som den Kaliber avslöjat, i olika delar av det lokala föreningslivet i Stockholm. Och om jag blir invald i Stockholms kommunfullmäktige är det här en fråga jag kommer att arbeta för. Föreningar som får kommunala bidrag också ska vara öppna för alla ungdomar. Om inte Stockholm ska vara en stad där man slipper diskriminering i föreningslivet, vilken stad ska det vara då?

Ulrika Westerlund och Felix König skriver på Politikerbloggen. Felix skriver också på SVT Debatt.

h1

Mars 2010 i backspegeln

31 mars 2010

Mars 2010 kommer nog alltid vara rankad som en av de häftigaste månaderna i mitt liv. Det har dock också varit en näst intill bloggfri månad.

Den 7 mars föddes min son, Albert Söderström Wallner, och därefter har inte bloggandet prioriterats. Jag skrev dock om honom i ett blogginlägg på internationella kvinnodagen, som en del av en rödgrön bloggstafett.

Abbe själv har twittrat flitigt och gjort kvällstidningsdebut.

Jag medverkar just nu i kampanjen Klart jag ska vara hemma som släpptes under mars. Jag har också blivit intervjuad av Föräldrar och barn. Och smickrad av NEO. Jag lämnade in min text om sociala medier till Politik 2.0. Jag föreläste om grön ideologi på Stureakademin.

Innan Abbe kom hade vi firat Annas födelsedag och efter födelsen så fortsatte årsmötesmånaden mars med sista årsmötet för Stockholm Pride och MP Stockholms Stad.

Jag har läst Torbjörn Nilssons bok ”De omänskliga” och varit på tillhörande release. På bio har jag sett Alice i underlandet och Shutter Island och på TV har jag sett Ballar av stål-avsnittet där Kjellgurun besöker Sverigedemokraterna. Och som vanligt, en del Solsidan, Brothers & Sisters och Lost. Och den moderna morgonsoffeklassikern med Eva Sternberg och Carlos Rojas. Ett annat starkt tv-ögonblick var Uppdrag Granskning om våldtäkterna och hederskulturen i Bjästa.

Jag såg drygt halva Grease – den svenska versionen på Göta Lejon och två tisdagkvällar med standup på Komikaze. Jag lyssnade på Robyns ”Fembots have feelings too”, Mikas ”Kick ass”, Frankmusics ”Gotta boyfriend” och Pipettes ”Stop the music”. Jag har också hängt på youtube och sett min brorsdotter Astrid Wallners musikvideos, ”OK Go” och Stephen Simmonds video till ”Adiyeah”.

Jag har varit vårig på vårsalongen på Liljevalchs och Skansen. Och firat inflyttning hos både mina föräldrar och herr Holdstcok. Jag fick känns hur det kändes att vara borta från jobbet en längre period för första gången sedan jag började för ett par år sedan.

Månaden avslutades dock i viss frustration då det är byråkratiskt svårt att få bli vårdnadshavare. Men det känns som en, i sammanhanget, världslig sak.

h1

Februari 2010 i backspegeln

02 mars 2010

På morgonen den första februari var jag på LifeGene för att kolla mitt hälsotillstånd. Förutom en något nedsatt lungkapacitet (följd av barnastma) så verkar jag vara frisk som en nötkärna.

Det måste ju firas! Så jag har firat Robins mormors födelsedag i Katrineholm och hade en förträfflig babyshower med bebiskamp, bubbel, muffins och massor av fina presenter. Min vän Johannes tävlade i Melodifestivalen och jag och Robin passade på att ta en hel lyxhelg i Göteborg med spa, bubbel och galen disco.

Under de mindre galna kvällarna har vi spelat sällskapsspelet ”När då då”, förundrats över vinter-OS i allmänhet och curling i synnerhet och åkt nattåg fram tillbaka till Jokkmokk.

Jag blev intervjuad och fotad för kampanjen KlartJagSkaVaraHemma (release 8 mars) och boken/bloggen Politik 2.0 och så har Makthavare.se spekulerade i min framtida arbetssituation.

Jag har lyssnat på musik som har det gemensamt att det inte finns på Spotify; Anna Järvinen & Annika Norlins ”För varje hjärtslag”, Boyzone’s ”Gave it all away”, The Stunners’ ”We got it”, Thomas Holms ”Nitten” och ”Our love was saved by spacemen” med comebackande The Pipettes.

De kulturella upplevelserna toppas med No tears for queers på c/o Stadsteatern med fantastiska Helena Sandström. På bio kollade jag in de småtrevliga Valentine’s day, I love you Philip Morris och Snabba Cash. På tv/dvd blev det en del avsnitt Little Britain (säsong 3) och Dexter (säsong 1). Men framför allt hade LOSTs sista säsong premiär i USA (och på nätet) och hittills ser det ut att vara en värdig avslutning.

Mindre roliga saker i februari var dels den pappautbildning som jag deltog på, regeringens vurm för kristendomens särställning och resultatet av bokslut och revision för Stockholm Pride, där jag sitter i styrelsen. Sista dagarna av månaden var därför tunga och jag sammanfattade mina år inom föreningen med ett kärleksbrev.

Annars ser det ljust ut. Bebisen är fixerad, valsedeln är beställd och mars verkar bli den bästa månaden hittills.

Och nej, inte bara i år.