Posts Tagged ‘partisekreterare’

h1

Ett framtidsinriktat parti med moderna lösningar

20 maj 2011

Jag har för ett par timmar sedan hållit min presentation i egenskap av partisekreterarkandidat på Miljöpartiet de grönas kongress. Det var nervöst, men kändes bra med varma och stärkande applåder. Ombuden har röstat och nu väntar nedräkningen till kl 17 då resultatet presenteras.

Det här är vad jag sa till kongressen:

De gröna har haft en väldigt stark och positiv utveckling de senaste åren. Jag tycker ännu mer om Miljöpartiet idag än när jag gick med. Vi uppfattas nu som det vi är – ett framtidsinriktat parti med moderna lösningar på samtidens och framtidens utmaningar.

Vi har ett starkare stöd och fler medlemmar än vi någonsin har haft. Den gröna rörelsen har stark medvind. Men medvind betyder inte bara att vi kan gå snabbt framåt – det innebär också att det kan blir svårare att hålla balansen.

Jag tror att vi har potential att bli nästa stora folkrörelse – men bara om vi möter vår utveckling på kreativa sätt.

Jag har under den öppna processen inför den här kongressen pratat om framför allt tre områden där partisekreteraren har ett särskilt ansvar.

  • Vi måste utveckla vår organisation så att alla medlemmar får plats. Vi behöver fler sätt att engagera sig, mer direktdemokrati och ett mål om att varje enskild medlem välkomnas till partiet med entusiasm, får en möjlighet att utveckla ett ideologiskt självförtroende – och får påverka på riktigt.
  • Vi måste lämna föreställningen av att valrörelse är något som inträffar vart fjärde år. Människor bestämmer sig varje dag för att de är miljöpartister och det måste vi möta med att ofta gå in och ut ur kampanjläge så att de kan hitta till oss.
  • Vi ska heller inte vara rädda att hantera de politiska konflikter som uppstår. De är en självklar del av ett parti och rätt hantering för vår organisation framåt.

Framför oss ligger tre år av att förbereda oss på valåret 2014 med val till alla fyra nivåer. Då ska vi stå redo med modern politik, en van kampanjorganisation och taggade medlemmar.

Om jag blir vald vill jag vara med och leda det arbetet i Sveriges öppnaste och mest nyfikna parti.

edit: Du kan se anförandet på SVT Forum, ca 36 minuter in i klippet.

edit II: Wallner tror att MP blir nästa stora folkrörelse (Aftonbladet)

Annonser
h1

Brit Stakston: ”En social partisekreterare”

16 maj 2011

Gästblogg av Brit Stakston:

När jag för SvD för knappt ett år sedan ombads lista politiker som var duktiga på sociala medier så var Anders Wallner med på min lista, min motivering var:

”Anders Wallner, Miljöpartiet, för att sociala medier för honom är lika naturligt som att dela ut flygblad varit för andra politiker. Morgondagens politiker där sociala medier är som luft, till och med hans nyfödda bebis twittrar.”

Idag har bebisen fyllt ett år och Anders är valberedningens förslag som partisekreterare för Miljöpartiet vilket ska beslutas på kongressen om en vecka. När Anders nu undrar om jag har lust att reflektera över vikten av att använda sociala medier som partisekreterare säger jag självklart ja.

Vi har under det demokratiarbete som svept genom arabvärlden under vintern verkligen sett vad de sociala medierna betyder för politisk mobilisering. Att de är fortsatt kritiskt viktiga även för en svensk politiker i sin vardag är jag övertygad om och tror att det bland annat leder till en grundtrygghet som politiker som är oerhört viktig.

Första gången jag träffade Anders Wallner var runt arbetet med boken Politik 2.0. Anders tillsammans med Maria Ferm representerade Miljöpartiet i den och fick där svara på ett antal frågor om deras sociala medieanvändande.

Vårt möte var inte något som ingick i rutinerna runt boken utan kom sig av Anders vilja att förstå mer av de sociala mediernas mekanik och i det här fallet sina sökresultat. Han hade bytt bloggplattform och var nyfiken på att veta mer om varför hans nya blogg inte låg överst i hans sökresultat. Jag mötte honom tillsammans med sökmotorexperten Nikke Lindqvist . Efter genomgången av sökresultaten och hur man kan jobba med sitt digitala fotspår kom vi att samtala om engagemang i en tid då digitala kommunikationsverktyg kompletterar andra sätt att kommunicera.

För mig var det samtalet något jag bar med mig under arbetet med boken som en viktig pusselbit. Den första pusselbiten hade jag fått av en annan politiker som lyssnat på mig under en föreläsning om sociala medier och politiskt engagemang som plötsligt förtvivlat ropade: ”Jag förstår nu! Men vem ska lära oss?”. Anders blev den andra pusselbiten. Dels för det intresse för samhällsutveckling som så tydligt syntes i Anders ögon när han pratade om varför han valt att vara politiskt aktiv dels för sitt naturliga förhållningssätt till nätet. Anders som uppvuxen med webben beskrev sin egen resa 2004 in i ett politiskt parti och den ursprungliga förvåningen över hur mycket traditionellt arbete som trots allt fanns med även i ett nytt parti. Det var hushållsutskick, torgmöten och valstugor. Han jämförde dessa traditionella kommunikationsaktiviteter med motsvarande på nätet för att tydliggöra hur icke-kommunicerande han upplevde det som skedde i traditionellt valarbete. Hushållsutskicken blev synonyma med massmail, torgmöten med att vara ensam i chatt-rum och valstugor som att på nätet bara gå till forum där redan frälsta finns. Förmågan att se det här utmanade både det som görs analogt och digitalt inom hans parti.

Anders blev alltså för mig ett exempel på en nutidspolitiker som redan lever med nätet integrerat i sin vardag, som inte hade en instrumentell syn på webben och som valt att inte dela ut flygblad för att komma dit han var. Någon som tar plats i de digitala samtalen och inte enbart ser de sociala medierna som kampanjverktyg under en valrörelse. Någon som kan avdramatisera och integrera i det dagliga arbetet.

Så behöver en partisekreterare finnas i de sociala medierna? Frågan ska hellre formuleras som ”behöver en partisekreterare förstå sin omvärld?”.

Nätet ger möjligheten att enkelt finnas i och ta del av människors vardag och nå brett utanför kretsen av de redan frälsta och politiskt aktiva. Dessutom står just Miljöpartiet inför enorma interna utmaningar. De har idag 16 000 medlemmar, hälften av dem har gått med de senaste två åren. Siffror som alla andra partier är avundsjuka på och som är ett viktigt kapital att förvalta väl. Det säger en del om vilken enorm organisationsutveckling de står inför och vilken nyckelroll partisekreteraren kommer att ha. Här kommer det bli viktigt att förstå framgångarna. Att möta dessa nya medlemmars behov. Att engagera dem. Förmågan att lyssna in, kunna fånga upp strömningar, hantera kriser, mobilisera, bli förstådd och få nya medlemmar att känna sig hemma blir alla strategiskt viktiga frågor som webben underlättar.

Alla strukturer behöver anpassas till en digital samtid. Verkligheten finns på nätet lika mycket som på torgen där människor samlas utanför galleriorna runt om i landet varje helg. Vi vet att nätet är en del av människors vardag när 89 procent har tillgång till internet hemma. I allt externt och internt politiskt arbete kan den kunskapen användas för bred förankring och lokal gestaltning av en politisk idé. Det ökar helt enkelt chanserna för en partisekreterare att själv bli begriplig och relevant om man använder webben i sitt dagliga arbete. Vilket i sin tur ökar sannolikheten för att även partiets politik i stort blir precis det. Begriplig och relevant. Något som säkerligen varje parti ytterst eftersträvar.

Brit Stakston

Mediestrateg, JMW kommunikation och huvudförfattare till Politik 2.0 – konsten att använda sociala medier. Disclaimer: Jag är inte Miljöpartist. Norsk medborgare som i valet 2010 avstod från att rösta i kommun och landsting.

h1

Snart kongress!

16 maj 2011

På fredag inleds Miljöpartiets kongress 2011 i Karlstad. Den mest spännande för allmänheten på väldigt många år då vi vet att vi kommer att lämna kongressen med andra språkrör än Maria och Peter, som fört ut partiets budskap sedan 2002. Valet av språkrören äger rum kring lunch på lördagen och presenteras lördag eftermiddag.

Även för mig personligen är det förstås den i särklass mest spännande hittills då jag är föreslagen till partisekreterare. Valet av partisekreterare äger rum kring lunch på fredag och presenteras fredag eftermiddag. Förhoppningsvis får jag hålla den nyvalda partisekreterarens tal på lördag eftermiddag.

Jag blev intervjuad i Dagens Nyheter av Jens Kärrman förra veckan om hur jag mår efter rånet jag utsattes för på valborgsnatten, men också om mina tankar om partiets framtid.

Vi ses på ett kafé på Södermalm, ett område där 16,8 procent av väljarna röstade på MP. Anders Wallner har många idéer om hur MP ska bli ett ”modernt folkrörelseparti”.

– Vi ska plocka upp engagemanget från folkrörelser som bildats utanför partierna.

Det parti som knäcker den koden kan växa väldigt snabbt.

– Jag vill fortsätta att bredda Miljöpartiet. Det är jättespännande med alla nya medlemmar som kommer in. Många kommer in på grund av andra frågor än miljöfrågorna. Vi har fått folk att förstå att vi bryr oss om människor också. Bilden av hur det är att vara grön har breddats.

Det jag syftade på i det första citatet var bland annat de senaste årens två nya partier som lyckats – Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Piratpartiet har som första parti lyckats fånga upp ett digitaliserat  engagemang och Feministiskt initiativ har lyckats formulera en ny politisk konfliktlinje som engagerat väldigt många människor. Det är beundransvärt och det är den sortens politisk kreativitet som jag hoppas att mitt parti aldrig ska sluta värdesätta och sträva efter. Med örat nära civilsamhället och folkrörelserna.

Om jag blir vald av kongressen tänker jag starta en partisekreterarblogg på mp.se där ni kan följa mitt politiska arbete. Runtom i landet och träffa miljöpartister och civilsamhället, kommentarer om de politiska turerna kring partiet och rörelsen och reflektioner kring partipolitik. Den här sidan kommer att ligga kvar med mer personliga funderingar och populärkulturella betraktelser.

Men jag har ett par inlägg kvar att lägga upp innan fredag.

h1

Sveriges öppnaste och mest nyfikna parti

02 april 2011

Mitt anförande på pressträffen i tisdags.

Miljöpartiet har haft en väldigt stark och positiv utveckling de senaste åren. Det har varit väldigt roligt att ha varit en del av det. Väljarna idag uppfattar oss framför allt som ett framtidsinriktat parti, att våra lösningar och vår politik ligger i tiden.Och för oss som varit med ett tag känns det som något nytt och spännande. Den här känslan av vad partiet står för är grunden för – och helt central för – våra fortsatta framgångar

Det går en segervåg för den gröna rörelsen runtom i världen. Senast nu i Tyskland i Baden-Württemberg där vi fick 24 procent. Vi har också nyligen sett ett val i Brasilien där 19 miljoner röstade på den gröna kandidaten. I Japan har vi nyligen fått en grön borgmästare.

Vi gjorde också vårt mest framgångsrika val hittills i Sverige 2010 i kommuner, landsting, regioner och till riksdagen. Det är idag ett starkt grönt inflytande runtom i landet i olika kommuner, regioner och landsting. Men våra medlemmar känner att vi kan ännu mer. Vi kan ännu bättre.

Vår tidigare självbild att vi är ett litet parti finns inte längre. Nu är vi den tredje politiska kraften i Sverige. Vi är 16 000 medlemmar. Det här ställer andra krav på oss men ger oss också andra möjligheter

Vi måste växa som organisation i takt med att vi blir fler. Vi måste hitta nya arbetsmetoder, nya sätt att engagera sig och möte den här framväxten av vårt parti. Vi måste stötta våra regioner att kunna ta emot alla de här nya medlemmarna.

Bakom all statistik om nya medlemmar finns det människor. Människor som valt att engagera sig i den gröna rörelsen och det gröna partiet. Det här aktiva valet att gå med i partiet och rörelsen måste mötas med en entusiasm. Det här är människor som känner en oro för samhällsproblemen; för klimatförändringar, arbetsmarknaden,  bristen på jämställdhet, för främlingsfientlighet. Vår uppgift som parti är att vända de människornas oro till framtidstro och visa att med politik kan vi vända utvecklingen till någonting positivt.

Den här entusiasmen måste också innebära att våra medlemmar får en tydlig roll i – och ett fullt inflytande över vår politik. Våra nya medlemmar har valt oss för att vi är ett öppet parti. Vi är ett  parti som har öppna processer både för personval men också för politiken. Vi är ett ungt parti, vi fyller 30 i år. Vi har en levande ideologi som tillåter oss att förändra oss i takt med att världen förändras.

Under mandatperioden kommer vi att jobba mycket med politikutveckling av den gröna politiken. Vi har en grupp tillsatt av partistyrelsen för att jobba med att revidera politiken inför ett nytt partiprogram. Det här kommer att bli en stor, öppen och gedigen process som leder fram till kongressen 2013 då vi tar programmet.
Vi har också, parallellt med det arbetet, tillsatt två rådslag som sätter extra fokus på två områden. Det enda handlar om välfärden och arbetstidsfrågan och det andra handlar om energiomställning.Det kommer inte att råda brist på brist på politik och gröna förslag under den här mandatperioden.

Det här arbetet med ny politik ska inte bara ske med alla våra medlemmar, utan också med resten av samhället. Jag vill att vi samarbetar mycket närmare med forskare och med folkrörelser för att säkerställa att den här politiken tas fram i en stor process med hela samhället. Vårt mål är att i valrörelserna 2014 ska alla känna någon som på något sätt varit inblandad i att ta fram den gröna politiken inför de valrörelserna.

Jag känner mig otroligt hedrad och stolt över att vara valberedningens förslag till ny partisekreterare. Det innebär att jag tar över uppdraget av Agneta Börjesson.
Hon har gjort ett väldigt gediget arbete i att få oss att förstå vilka som är miljöpartister idag och vilken potential det finns i den här rörelsen. Hon har också varit en förebild i att se de olika förutsättningarna man har runtom i landet som miljöpartiavdelning och hur vi arbetar framåt, tillsammans. Om jag blir vald av kongressen i maj ser jag mycket fram emot att fortsätta det arbetet i Sveriges öppnaste och mest nyfikna parti.

Tack!

h1

Utfrågning hos MP Uppsala – och rödgröna tankar

23 mars 2011

I måndags kväll besökta jag och fem andra partisekreterarkandidater MP Uppsala för en utfrågning av oss inför kongressen i maj. De två som saknades förra gången, Lena Klevenås och Karin Jansson, ersatte de två personer som hade förhinder den här gången – Max Andersson och Michael Hjelm:

Frågorna berörda till viss del samma frågor – vår syn på uppdraget, hur vi vill hantera den växande organisationen, men det dök också upp några nya diskussioner.

Dels blev det en diskussion om partiets sidoorganisationer, som Grön Ungdom, Gröna studenter och Gröna seniorer och hur vi ser på deras framtid. Jag har ändrat åsikt till viss del om sidoorganisationer de senaste åren. Tidigare var jag generellt skeptisk till sidoorganisationer, då jag såg risker med segregation av olika grupper inom partiet. Men idag ser jag en otrolig social funktion i ett snabbt växande parti för att människor snabbt ska kunna hitta en plats för sitt engagemang. jag skulle dock vilja att sidoorganisationerna snarare utgick från intresseområden och perspektiv snarare än identiteter. Hellre Gröna Företagare och Gröna Fackligt Aktiva. Det tror jag både stärker organisationsutvecklingen och idéutvecklingen.

En annan diskussion som kom upp var frågor om det rödgröna samarbetet. Vi fick bara svara ”ja” eller ”nej” på frågan om huruvida vi ska ingå i ett rödgrönt samarbete inför valet 2014. Det är omöjligt att svara på. Jag tycker att det rödgröna samarbetet 2010 fallerade på i huvudsak tre områden, ur ett grönt perspektiv:

1. Det är otydligt för Miljöpartiet att alliera sig med ett helt politiskt block inför ett val. För de flesta ”blir” då MP ett vänster- eller högerparti. Då är det bättre att bara samarbete med något parti och bli opponerade på från både höger och vänster. Jag skulle ha föredragit ett samarbete bara med S.

2. Det rödgröna samarbetet var för detaljerat. Vi tog fram tjocka rapporter och samlade förslag inom breda politiska områden, som tog extremt mycket kraft och tid som hade kunnat läggas på utåtriktat arbete. Jag hade föredragit ett smalare men vassare samarbete i enskilda sakfrågor.

3. Entusiasmen för projektet saknades till stor del. Det var många inom både S, V och MP som inte kände entusiasm inför det gemensamma projektet. Om man ska gå fram i ett samlat alternativ så måste det bygga på en lust inför det projektet hos de egna sympatisörerna. Annars har de mycket sämre möjligheter att locka nya sympatisörer.

Allt som allt var det en trevlig utfrågning. Det börjar dra ihop sig till valberedningens förslag och det känns väldigt spännande.

h1

Partisekreterarutfrågning (nu hela utfrågningen)

01 mars 2011

Här kan du se hela utfrågningen av partisekreterarkandidaterna från i söndags.

Del 1: Presentationer, första rundan och de första mini-intervjuerna (Max, Daniel):


Mitt inlägg i rundan ligger vid 14.42, då vi svarar på frågan om vad en partisekreterares viktigaste uppgifter är.

Del 2: Resten av mini-intervjuerna (Anders, Helene, Mats, Michael):


Min intervju ligger mellan 3.50-9.20 och handlar bland annat om Miljöpartiets största utmaning och vad det första jag skulle göra som nyvald är.

Del 3: Runda om vår egen lämplighet inför uppdraget, snabbfrågor och de första publikfrågorna:

Mitt inlägg om mina starka sidor ligger mellan 1.48-2.40. Sedan följer snabbfrågorna mellan 9.50-11.45. Därefter får vi svara på vad som är en ”grön grund”, då jag valde att svara på två saker som är centrala för en grön partiorganisation vid 14.28: öppenhet för förändring och den direktdemokratiska synen på medlemskapet.

Från 16.15 är det frågor från publiken. Vid 20.30 svarar jag på hur jag skulle hantera kommunavdelningar som driver politik som inte överensstämmer med partiets linje. Vid 23.35 svarar jag på frågan om huruvida det är ett problem att få kvinnor kandiderar till partisekreterarposten och om hur man kan öka mångfalden i partiet.

Tänkte också lägga in kommentarer till några av snabbfrågorna:
”En partisekreterare är med fördel känd av allmänheten” – Här hann jag inte tänka klart. Jag tycker att ”allmänheten” är ett väldigt vitt begrepp. Det viktiga är att partisekreteraren är känd av journalister, opinionsbildare och civilsamhället.

”Partisekreteraren bör sitta i partistyrelsen” – Nej, det tycker jag inte är nödvändigt. Jag tycker att man ska arbeta med uppdrag som partistyrelsen beslutar. Då blir det lite märkligt om man röstat emot sina egna uppdrag.

”En partisekreterare måste alltid vara lojal mot partilinjen inåt” – Generellt stämmer förstås det påståendet, men jag tycker också att en partisekreterare ska kunna peka internt på luckor i politiken för att motivera rådslagsarbete. Till exempel om det finns stora åsiktskillnader internt så ska man kunna försöka förklara dem och komma med förslag på åtgärder. En partilinje är ju majoritetens linje och en partisekreterare måste också kunna företräda stora minoriteter i partiet.

”Partisekreteraren bör väljas av kongressen” & ”Per Schlingmann är min största partisekreteraridol” – Jag tycker att det vore bättre om uppdraget valdes av partistyrelsen och Schlingmann har varit en skicklig M-partisekreterare. Det har jag utvecklat tidigare.

”Miljöpartiet bör ha ett organiserat samarbete inför valet 2014” – Det är för tidigt att säga. Vi bör inte ha det idag på riksnivån.

Del 4: Publikfrågor och avslutning:

Jag pratar om krishantering vid 9.08, erfarenhet av riksmedier vid 14.18, övriga politiska uppdrag vid 24.50 och vad i MPs politik jag har svårast att försvara 30.56.

Fler: Robert Damberg, Daniel Helldén, Hans Andersson

h1

Utfrågningsreflektioner – och min relation till Per Schlingmann

27 februari 2011

Idag var det partisekreterarkandidaternas tur att bli utfrågade av MP Stockholmsregionen, genom Carl-Martin Vikingsson, Magda Rasmusson och Åsa Jernberg, som även frågade ut språkrörskandidaterna för ett par veckor sedan. Vi var sex av åtta kandidater som hade möjlighet att delta under en tre timmar lång grillning. Utfrågningen kommer snart att gå att se på nätet. Det var väldigt intressant att få höra de andra kandidaternas – och att få uttrycka sina egna tankar om det här spännande uppdraget.

En del av utfrågningen var värderingsövningar där vi fick räcka upp handen om vi höll med påståendet eller inte. Vi fick alltså inte utveckla några svar. Vad jag kunde se så stack jag ut vid två tillfällen:

”Partisekreteraren bör väljas av kongressen” (jag höll inte med)
Jag tycker egentligen att partiet borde följa Grön Ungdoms exempel och låta partistyrelsen välja partisekreterare. Partisekreterarrollen bör axlas av en person som kan partiet väl och har kompetens i de uppdrag och funktioner som partisekreteraren får av partistyrelsen. Därför tror jag att de personer som sitter i partistyrelsen är väldigt lämpade att hitta en lämplig partisekreterare. (Jag tänker att det inte är självklart att personen dessutom har förmågan att övertyga en kongress från talarstolen att man är rätt kandidat.) Det skulle vidare bli tydligt att partisekreteraren arbetar på uppdrag av partistyrelsen – och inte som en isolerad ö i organisationen med ett helt eget mandat.

”Per Schlingmann är min förebild som partisekreterare” (jag höll delvis med)
Få partisekreterare har lyckats förändra bilden av sitt parti på ett sådant sätt som Schlingmann gjort. Han har använt sitt partisekreterarskap till att utveckla Moderaternas kommunikation på ett väldigt skickligt sätt – något jag också skulle vilja göra. Det har självklart varit inspirerande att följa. Däremot är han ju ingen person jag tänker lista som en politisk förebild… Han har dessutom också en tendens att prata om sitt parti som ett företag och påbjuda ”regler” för aktiva moderater – något jag inte skulle välja att göra. Det är för övrigt inte heller möjligt i ett grönt parti.

Återkommer med fler reflektioner när jag sett videoupptagningen.

Nästa tillfälle för partisekreterarmingel blir i Uppsala den 21 mars.

Fler: Robert Damberg

edit: Nu finns utfrågningen på youtube, i alla fall del 1 och del 2.