Posts Tagged ‘Stockholm’

h1

Tillgänglighet – en dröm som går i kras?

29 november 2010

Ikväll behandlades en S-motion om tillgänglighet som S, V, MP enats om att i stort stödja. Den innehåller flera bra förslag för att intensifiera tillgänglighetsarbetet i Stockholm, som en central samordningsfunktion och påtryckningar på det lokala näringslivet. Oppositionen tyckte att förslagen skulle medföras till arbetet med stadens nya handikappolitiska program, men det röstades precis ner av majoriteten.

Mitt anförande:
”För tio år sedan bestämde denna kommunfullmäktige att Stockholm skulle vara den mest tillgängliga huvudstaden i världen i år. Samtidigt beslutade riksdagen att enkelt avhälpta hinder skulle vara borta i år.

Nu har de tio åren gått. Men inte ens en bråkdel av de enkelt avhjälpta hinder som handlar om nivåskillnader eller avsaknad av dörröppnare till butiker, restauranger och så vidare har åtgärdats.

Jag vill citera Maria Johansson, ordförande för DHR: ”Tio år kan kännas som lång tid och kanske var det ett av problemen nu när vi blickar bakåt, att det kändes så långt tills det skulle vara uppfyllt, att man hade tid på sig och att det inte var någon brådska. Tio år som vi var många som trodde skulle innebära förändring, förändring och framsteg. Tio år, tre utvärderingar och tre regeringar senare kan vi konstatera att det verkar som att drömmen kommer gå i kras.”
Jag upplever att det är ur den här frustrationen som den motion vi behandlar idag är skriven. Och jag tycker att det är tråkigt att den blir nonchalerad av majoriteten.
Det är förvisso bra att majoriteten föreslår ett kommuncentralt samråd med handikapporganisationerna. Det är där kompetensen i de här frågorna finns. Det får dock gärna vara mer frekvent än årligen.

Det är också bra att majoriteten håller med motionären om att 2010 inte ska ses som ett slutdatum i arbetet med tillgängligheten i Stockholm. Ni uttrycker att ni, trots en viss utveckling, ”ändå inte är nöjda och att ”arbetet ska fortsätta”. Då frågar jag mig: Om vi under tio års tid har arbetat, för något så grundläggande att Stockholmarna ska ha tillgång till sin egen stad och misslyckats. Räcker det då att fortsätta arbetet? Eller ska arbetet kanske intensifieras?

Det är pinsamt att politiker av alla färger – hittills har låit bli att sätta in politiska styrmedel för att tillgängliggöra Stockholm. 2010 var inte ett delmål, som majoriteten uttrycker i det här ärendet. Det var målet. Vi misslyckades. Under budget-KF så beklagade sig representanter för majoriteten att det saknade delmål för de här målen. Men vem har ansvaret för det?

Vi från den rödgröna oppositionen föreeslår att motionärens förslag tas med i beredningen till det handikappolitiska programmet, detta i enlighet med Handikapprådets yttrande. Det verkar ju onekligen som att vi kan behöva nya grepp.

Därför yrkar jag bifall till den reservation som S, V och MP kommit överens om.”

Ansvarigt borgarråd Anna König Jerlmyr (M) tog replik och tyckte att vi i oppositionen var lite väl negativa då tillgänglighetsarbetet ändå går framåt (konstigt vore väl annars?).

Sedan trodde jag att jag hade två kontrarepliker kvar, så jag fokuserade i den andra repliken på att kommunen kan vara påtryckande även mot näringslivet och inte bara ändra sina egna verksamheter. Men replikskiften i motioner är tydligen kortare än i frågestunden, så König Jerlmyr fick inte svara – och jag fick inte göra det inlägg som jag hade tänkt ha som avslutning.

Så – det finns all anledning att återkomma. :)

h1

Är vi politiker eller meteorologer?

29 november 2010

Idag var jag bjuden till öppet hus på DHR:s och Unga Rörelsehindrades nya lokaler i Farsta. Trevligt att träffa Maria Johansson, Daniel Pollak och flera av trevliga människor som jag lärde känna i somras, i samband med seminariet ”Samma fördomar, samma kamp”. Såg även bitr. arbetsmarknadsminister Erik Ullenhag (FP) på samma tillställning – bra!

Men jag hade också ett politiskt ärende. Jag ville fråga om hur allvarliga problem som förra vinterns snöfall och snöröjning påverkade gruppen funktionsnedsatta och pratade med David Gustavsson från Unga rörelsehindrade om det. Efter besöket åkte jag till Stadshuset och kvällens kommunfullmäktige. Jag skrev också en fråga som jag passade på att ställa ansvarigt borgarråd för snöröjning, Ulla Hamilton (M).

Mitt anförande:
Jag kom precis från ett öppet hus på organisationerna DHR och Unga Rörelsehindrade. Så jag tänkte att jag skulle ställa en fråga om hur Stockholm kan vara lite mer som ett ”öppet hus” – för alla Stockholmare.

Fjolårets snöröjning lämnade en del att önska för många. Men för en grupp Stockholmare blev situationen helt ohanterlig. Jag fick höra om en kvinna som – till skillnad från de andra föräldrarna – inte kunde hämta sin son på förskolan. Jag fick höra om en ung man som inte tog sig in på sin arbetsplats. Jag fick höra om en kvinna som inte ens tog sig ut från sitt kvarter, utan att använda färdtjänst.

Jag skulle vilja fråga borgarråd Hamilton, dels vilka effekter den här situationen har på den så kallade arbetslinjen för den här gruppen?

Och dels skulle jag vilja fråga vilka åtgärder som staden vidtagit för att snöröjningenska genomföras på ett sätt så att även människor med funktionsnedsättningar kan ta sig hemifrån, till arbetet och till förskolan?”

Ulla Hamiltons inledde sitt svar med att hoppas att Stockholm skulle få mindre snö i år än förra året. Men vi är ju politiker – och inte meteorologer – så prio ett för mig är att ge förvaltningar uppdrag och inte att hoppas på bättre väder.

I replikerna som följde frågade jag därför om huruvida det sker arbete för att ta fram nya metoder för snöröjningen. Som jag förstått det så handlar problematiken dels om att snö skottas upp på trottoarer som blir för smala för t ex rullstolar, eller att de nedsänkningar som finns i trottoaren hamnar under lika mycket snö som resten av trottoaren. Eller att snö kan dumpas på handikapp-parkeringsplatser. Avslutningsvis undrade jag också om borgarrådet tror att en central samordning av tillgänglighetsarbetet skulle göra att vi upptäckte den här sortens problem upptäcks innan de blir reella.

Inom några dagar så ligger frågestunden på stockholm.se, länkar till den härifrån då.

Fler som var uppe i talarstolen: Christian Valtersson om parkeringsnormer och stadsbyggande.

h1

Tillgänglighet utan samordning?

25 november 2010

Jag tycker att Anna König Jerlmyr och Ewa Samuelsson yttryckte naivitet idag i den knapphändiga diskussionen om tillgänglighet i dagens budgetfullmäktige. Samuelssons formulering att arbetet med tillgänglighet ”kan utvecklas” är en lite väl snäll beskrivning av Stockholms misslyckande på området.

2010 skulle Stockholm vara den mest tillgängliga huvudstaden i världen. Men bara en bråkdel av alla enkelt avhjälpta hinder har undanröjts. (Inte ens Stadshuset är tillgängligt.) Jag hade velat fråga König Jerlmyr eller Samuelsson hur de ser på samordningen och ledarskapet i tillgänglighetsarbetet. (Som tur är gick en socialdemokratisk ledamot, Kaj Nordquist, upp och ställde samma fråga, dock utan att få något ordentligt svar.)

Alliansen upprepar ofta att alla verksamheter ska arbeta med tillgänglighet. Men de säger envist nej till att inrätta en central samordningsfunktion.

Jag förstår inte hur alla bolag, nämnder och förvaltningar ska kunna arbeta strategiskt om det inte finns någon som koordinerar arbetet. Den rödgröna oppositionen är överens om att det behövs en stadsövergripande funktion för att koordinera alla de insatser som behöver göras.

Jag har hittills aldrig sett någon verksamhet som lyckats med så kallad mainstreaming i en verksamhet utan något närvarande ledarskap. Jag är rädd att tillgänglighetsarbetet även i fortsättningen kommer att vara utlämnat till enskilda entusiastiska eldsjälars goda engagemang – inte ett strategiskt och koordinerat gemensamt arbete.

h1

De missade replikernas dag

25 november 2010

Andra dagen i budgetfullmäktige hade jag planerat att tjänstgöra fram till 15, sedan ta en paus för ett möte (inbokat sedan långt tidigare) och sedan återvända, men tydligen finns det en regel om att ordinarie ledamöter inte får lämna huset och sedan återvända. Så jag fick snopet avsluta dagen tidigare än jag tänkt. Jag missade också chansen att prata om idrottsfrågor, där jag tänkt försöka få chansen att prata normer inom idrotten. Dessutom tog min voteringsstation paus och var offline just när jag hade tänkt trycka in mig för replik på Anna König Jerlmyr om tillgänglighetsfrågor (återkommer om frågan i sig). Så det var de missade replikernas dag.

Nu följer jag istället debatten hemifrån, på webb-radio, och hejar på de tappra gröna hjältarna som tjänstgör de här sista timmarna.

Under dagen höjdes mina ögonbryn mest när Ulla Hamilton (M) i sitt anförande om arbetsmarknads- och näringspolitik särskilt tryckte på frågorna om öppenhet:
”Att bygga konflikter mellan nya, potentiella och infödda svenskar gagnar ingen och riskerar att förstärka segregationen. En sådan politik kan vi aldrig acceptera. Därför är det viktigt att jobba för att eliminera grogrunden för en invandrarfientlig politik som tyvärr vuxit sig starkare även i Sverige. Samtidigt måste vi bli ännu bättre på att ta tillvara på den kompetens som finns hos de människor som valt Sverige till sitt nya hemland.”

Jag ser det som väldigt positivt att ett moderat borgarråd med hennes portfölj lyfter likarättsfrågor.

Fler inlägg: Skolfrågorna under budgetdebatten (Per Olsson (MP)), Om kulturskolans kris (Mats Berglund (MP))Tankar från budgetfullmäktige (Sten Nordin (M)), Arbetsmarknad och näringsliv i fokus (Ulla Hamilton (M)), ”Vad är makt för dig, vad är makt för mig” (Marika Lindgren Åsbrink (S))

h1

Anförande Fairtrade City (budgetfullmäktige 24/11 2010)

24 november 2010

Tack, herr ordförande, stadsfullmäktige. Och alla som lyssnar.

Jag ska tala om ansvar för skattepengar.

Många av oss som engagerar oss politiskt tar steget in i en intresseorganisation eller ett parti för att vi vill förändra världen. Med betoning på världen. Miljontals barn i världen svälter, saknar sjukvård, rent vatten och familjer splittras på grund av konflikter, naturkatastrofer eller fattigdom.

Många av de allra fattigaste länderna är beroende av en enda eller ett fåtal råvaror för sin försörjning, vid sidan av biståndsmedel. Att stärka enskilda lantbrukare, kooperativ eller plantage är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom och stärka enskilda.

Utifrån de premisserna har rättvis handel-rörelsen enträget arbetat för att handelsavtal mellan Nord och Syd ska vara långsiktiga, ge rättvis och skälig ersättning och garantera fackliga och mänskliga rättigheter för producenterna. Man har också konsekvent gynnat ekologisk odling och entreprenörskap.

Nu någonstans känner säkert många i den här fullmäktigesalen att jag hamnat långt från ämnet ”finansroteln”. Och i sådant fall är det en del av problemet. Jag ville ta chansen att i min första fullmäktigedebatt lyfta en fråga där jag tror att Stockholm kan göra en väldigt stor skillnad. Men som lyser med sin frånvaro i majoritetens budget. Ett annat sorts ansvar för våra skattepengar.

Stockholm är en stor upphandlare. Våra offentliga verksamheter köper stora kvantiteter av de varor som produceras i Syd. Det kan handla om kaffe och kläder till äldreboenden, bananer och juice till storköken och fotbollar till sommarlovsaktiviteter. Tänk om vi kunde garantera Stockholmarna att alla de här varorna producerats med respekt för mänskliga rättigheter och garanterade skäligt betalt till producenterna?

Det bästa och enklaste sättet är Fair trade city-konceptet. Det är en diplomering för kommuner som engagerar sig för etisk konsumtion som går ut på att kommunen initierar ett samarbete med näringslivet och civilsamhället och förbinder sig att öka den etiska konsumtionen i staden.

Det finns idag över 600 diplomerade städer runtom i världen, från Chicago till Köpenhamn. I Sverige har hittills 39 städer diplomerat sig. Däribland Malmö, Lund, Norrköping, Linköping och Jönköping. Göteborg har inlett arbetet för att diplomeras under nästa år. Bakom besluten står både rödgröna, blå och andra politiska majoriteter. MP och KD är traditionellt drivande i frågan, men även S, V och FP har varit flitiga initiativtagare i olika delar av landet.

Stockholm är dock inte en av städerna. Och majoritetens budget innehåller inga politiska initiativ för att ändra på det. Till skillnad från både Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Därför vill jag fråga ansvarigt borgarråd om det finns någon anledning till att Stockholm ska vara sämre än till exempel Malmö och Göteborg. Varför vill inte Stockholm bli en Fairtrade City och ta ansvar för våra skattepengar?

h1

Politik är ingen fotbollsmatch

24 november 2010

Det här med ”budgetfullmäktige”, alltså. En crash course i Stockholmspolitik. Varje år debatteras alltså majoritetens och oppositionens förslag till budgetar under två heldagar i Stockholms kommunfullmäktige. Mellan 10 och ca 22 i två dagar går vi igenom alla de politiska områden som staden ansvarar för och debatterar. Intrycken efter den första dagen är många, både om politiken som de olika partierna för och kanske framför allt hur människor väljer att framföra åsikterna i talarstolen.

Jag tror inte att någon vinner på att förlöjliga sina motståndare. Jag får intrycket av att ett par debattörer njuter av att få sätta dit personer i det andra blocket, att de inget hellre vill än att ”lyckas” avslöja sin motståndare som att hon inte har läst på, ljuger eller misskreditera på något annat sätt.

Jag tror inte heller någon vinner på att brusa upp i talarstolen och uttrycka ett raseri över att majoriteten eller oppositionen har en sådan ”galen” politik eller börjar likna partierna vid ”Antikrundan”.

Och framför allt är jag oroad över vad som händer när oppositionen framför kritik i vissa frågor, men att majoriteten låter bli att ta repliker. Då fastnar frågan för allmänheten i ett påstående från oppositionen, men ingen från Alliansen bemöter frågan. I fallet Boultbee-affären blev det väldigt komiskt att flera företrädare från oppositionen väckte frågor om hur Alliansen tänker hantera fiaskot, men Sten Nordin och andra företrädare satt tysta i sina stolar och vägrade förklara sig.

Med det sagt så tycker jag att det i stora drag en ganska bra nivå på debatten, många sakliga inlägg med både väl presenterad majoritetspolitik och bra opponering på den. Jag är ju ett varm anhängare av att skapa stora majoriteter och välkomnar att i vissa frågor finns det utrymme för block- och partiöverskridande överenskommelser.

Politik är ingen fotbollsmatch.

Skriver ett inlägg strax om min egen insats strax.

Andra inlägg: ”Nordin räcker ut handen till MP” (DN), ”Grön bostadspolitik”, ”Grön trafikpolitik” (gruppledare Emilia Hagberg (MP)), ”Om Förbifart Stockholm” (Jakop Dalunde (MP)), ”Budgetfullmäktige 2010”, (Elina Åberg (MP)), ”Budgetfullmäktige i Stockholm” (Helen Törnqvist (C)), ”Budgetdebatten är igång” (Sten Nordin (M)), ”Budgetdebatt i fullmäktige” (Ring Broman för protokoll (C)). #08pol på Twitter.

h1

Jag håller inte med mitt parti om allt

16 november 2010

Ovanstående rubrik hoppas jag att de allra, allra flesta politiker kan skriva under. Det vore väldigt märkligt att vara med i en organisation som antar politiska åsikter på alla områden – och alltid hålla med. Tvärtom är det själva grunden i ett partis idéutveckling att människor med liknande grundvärderingar och ideologiska ståndpunkter – med med olika åsikter, perspektiv och reflektioner – resonerar kring samhällsproblem.

Ikväll blev jag påhoppad av Tobias Holdstock, pressekreterare åt Moderaterna i Stadshuset, på twitter på grund av att MP i vår budgetmotion har ett kort stycke (under rubriken Fastighetsnämnden) om att inte utvidga fler strålningszoner i Stockholm. Tobias vet sedan tidigare att jag inte håller med partilinjen i just den här frågan och ägnar under kvällen sex twitterinlägg åt det faktumet. Bland annat tycker han att jag borde rösta MOT hela MP:s budget i budgetfullmäktige nästa vecka. Hans kompanjon Johan Folin, tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet skriver att jag borde avgå då det inte är min personliga åsikt som står i budgetförslaget.

Faktum är att jag inte faktiskt inte ens försökt ändra meningen i budgeten om strålning. Majoriteten gav oppositionen bara någon vecka på oss att lägga fram våra budgetförslag. Under den perioden prioriterade jag att (på min fritid) jobba med förslag i frågor som jag verkligen är engagerad i. Det handlade bland annat om öka tillgängligheten, satsningar på Fair Trade City och lika rättsfrågor.

Det finns faktiskt ännu fler saker i budgeten som jag inte skulle ha skrivit in om det här bara var min egen budget. Men det är hela Miljöpartiet i Stockholms stads budget och det är det fina. Vi har sammanställt våra olika idéer, perspektiv och frågor i ett dokument som sammantaget är – för att referera höstens bästa TV – så mycket bättre – än de andra budgetförslagen

Därför tänker jag rösta FÖR det gröna budgetsförslaget nästa vecka.

Och har verkligen inga tankar att avgå. :)

Hela MPs budgetförslag, med satsningar på klimat, barn och lika rätt går att läsa här.

Majoriteten, som enligt Tobias Holdstock, majoritetens ledamöter är HELT överens – utan avvikelser -om går att läsa här.